Petite Trotte à Léon, PTL, ingår i UTMB-veckan och är ett lopp på 290 km och 26500 höjdmeter. Möt Tobias Lindström som deltog tillsammans med Peter Hjelmström och Magnus Hjelmer i laget Living the dream.
Loppet löper genom Frankrike, Schweiz och Italien, runt bergsmassivet Mont Blanc. Laget nådde mållinjen efter 146 timmar.
Den klassiska frågan först. Hur känns det, Tobias Lindström som var lagkapten för Living the dream?
Det känns otroligt bra att återigen få uppleva atmosfären runt UTMB. Banan och naturen. Det här är ett lopp jag tidigare har velat komma tillbaka till. Att sedan få en fullträff och klara av hela varvet gör inte saken sämre. Det finns inga garantier för att klara PTL när man åker ned utan det är väldigt mycket som måste stämma.
Hur gör man för att kvalificera sig till ett sådant här lopp
Tidigare år har det varit att vara finisher på UTMB, Tor des geants eller likvärdig merit som arrangören antog. I år var det ändringar och vi fick ansöka till en comitee som utgjordes av en arrangörsstab för att se om vi var lämpliga att anta utmaningen. Detta för att öka antalet lag som faktiskt klarar loppet, säkerheten runt det och framför allt att klara av den extremt tekniska banan som var i år.
Hur var er plan med sömn och mat?
Sömnplanen var att köra minst 36 timmar och beroende på status i laget utgå därifrån. Planen var att hålla kortare sömntillfällen fler gånger än en längre för att enklare kunna reglera tidsaspekten för cutten (repet). Vi ville skapa utrymme de första 100 km för att få mer tid mot slutet om något skulle hända. Mat hade vi vid nio fasta punkter vid refugere inklusive två aidstations, en i Champex och en i Morgex där vår dropbag fanns.
Loppet är osupportat så vi fick ha med oss den energi som behövdes på ryggen. För egen del låg det på ca 2,1 kg för två dagar. Vid två tillfällen hade vi även med mjukkonserver för att äta på 400g.
Hur ser kontrollerna ut?
Vid aidstationerna som Morgex och Champex finns de flesta förnödenheter som behövs, även dusch och sovplats. På refugeerna som vi passerade behövs maten köpas på plats och det brukar landa på ca 20€ per person för soppa och pasta och lite efterrätt.
Sovplats finns om man är tidigt in på refugeerna, de är små och blir lätt fulla. Därav vår plan att ligga lite framför den stora massan för att få plats.
Det finns en hel del obligatorisk utrustning, hur mycket vägde väskan före start?
PTL är ett lopp där mycket är obligatoriskt men det är för att du skall klara av loppet. Totalt utan vatten vägde väskan, för att vara exakt, 3136 gram med den obligatoriska utrustningen, samt att vi hade valt att ta med en dunjacka och vattentäta vantar som landat på 320 gram ihop. Nu behövdes inte den utrutsningen då det blev otroligt varmt om dagarna och även varmt på nätterna.
Sen tillkommer vatten som var det stora problemet för oss att få tillräckligt. Värmeböljan gjorde fjällen torra. PTL är ett lopp där man lever av naturen på just vatten. Detta medförde att 2,5 kg vätska bars med hela tiden för att vara säker på att inte gå torr.
Du har slutfört loppet en gång tidigare, 2013. Hur skiljer sig banorna åt?
Det var stor skillnad mellan loppet 2013 och i år, även 2014 som Peter Hjelmström genomförde det med Otto Elmgart. Under 2013 så sprang vi upp på en ”Col” och i regel ned bakom. Passagerna var inte så höga i regel utan väldigt många. Årets upplaga var kanske den mest tekniska genom historien. Passager som Mont Buet 3086m, Autanneskammen, Mont Rogneux, ryggen mellan Mont Fallère och Col Sérena, Via ferrata över Mont Chetif klockan 3 på natten och avslutning med scrambling ned från col d’Enclave. Alla dessa passager innehöll antingen scrambling, kamvandring eller vajer.
Banan var knalltuff då tempot blir lägre på grund av den tekniska graden, stora områden med obanad terräng vilket det inte var i samma utsträckning 2013. Även om det var längre maxtid så behövdes varje sekund. Värmeböljan som kom över UTMB-veckan var en faktor att tänka på och att på dagen dra ned på tempot för att köra på under natten.
Hur mår kroppen efteråt?
För min del är kroppen trött, vikten börjar att komma tillbaka då jag gick ned ca 6-7 kg under loppet. Vi hade alla tre mer eller mindre problem med fötterna på slutet och ödemen i dem börjar att lägga sig. Sömnmässigt börjar jag komma i kapp då vi endast sov 6-6,5 timmar under loppet fördelat i regel på 30-60minuter eller kortare sömnpausar på 5-7 minuter. Längsta sömnen var i 90 minuter under loppet. I övrigt känns det oförskämt bra just nu.
Hur lång återhämtning räknar du med att det tar innan du är i full träning igen?
Veckan som är just nu går åt till att vila och äta, sen kommer jag försöka komma igång med lätt cirkulation i skorna så fort som skavsåret under vänster trampdyna blir bättre och inte gör ont. Förhoppningarna är att vara igång med träningen i mitten av september igen, men det styr kroppen och inte viljan att träna.
Stort grattis till laget och med hopp om fin återhämtning!
Intervjuad av Sandra Lundqvist för ultradistans.se.