360 grader är ett helt varv, Transgrancanaria 360 är således ett helt varv runt Gran Canaria. Niclas Gällentoft är en löpare som tog sig an denna utmaning. Under 95 timmar och 48 minuter, vilket är nästan 4 dygn, kämpade han på den tuffa banan.
Starten gick onsdagen den 22 febr kl 09:00 i Maspalomas. Det var 105 löpare som var med på första upplagan av detta lopp. De hade 101 timmar på sig att ta sig till målet som stängde kl 14:00 på söndagen.
Hur kommer man på att man vill starta i ett sånt här lopp?
Jag har sprungit 83 respektive 125km där nere de senaste 2 åren. Hade tänkt springa 125km även i år. Det är den längsta sträckan tills nu. När de släppte den nya banan förra sommaren så tänkte jag att den vill jag testa och utmana mig själv med. Jag pratade då med min vän Mats Niklasson om han ville hänga på och göra det tillsammans. Galning blev svaret, men 5 min senare hade även han anmält sig!
Jag ville ha en utmaning där jag fick testa min kropp lite mer både förre, under och efter loppet. Hur skulle jag fixa träningen, loppet och återhämtningen efter loppet. Det är dessa saker som driver mig framåt och ger mig kicken som jag är ute efter. Skulle mitt tjocka pannben hjälpa mig eller svika mig?!
Nu skulle vi fylla i ett löpar CV. Det var frågor om
– Hur många lopp över 100km har du gjort? Mitt svar blev 1
– Hur många flerdagars lopp har du gjort? Mitt svar blev 0
– Kan du karta och kompas? Mitt svar blev Ja
– Har du sprungit några lopp i bergen liknande natur som Gran Canaria? Mitt svar ja Transgrancanaria 83 och 125km
Det var många fler frågor men dessa kommer jag specifikt ihåg.
Hade du ett planerat schema för mat och sömn?
Jag hade bestämt mig för att äta på alla aidstations som var under loppet, det var 5 st. Jag skulle fixa allt som skulle laddas med ström först sedan äta sakta och lugnt för att inte stressa med maten. Det var bra mat på alla stationerna och det fanns allt ifrån kyckling med ris, pasta och köttfärssås, soppa, buljong, potatis, grönsaker. det fanns vatten, pepsi, någon slags jos. Ville du ha kakor eller munkar fanns det med choklad eller vaniljkräm. Du blev mätt och glad efter maten enligt mig!
Du kunde sova eller vila dig på alla dessa stationer också. Det var sängar med nya lakan till alla löpare. Du sa till funkisarna på stationen vilken tid du ville bli väckt bara så kunde du sova lugnt och de väckte dig på bestämd tid. Skönt att detta funkade då du kunde slappna av ifrån det du la dig på sängen tills de väckte dig. Det fanns även möjlighet att duscha vilket jag gjorde efter 195km i Valsequillo. Riktigt skönt och ny energi kom till mig efter den duschen. Jag sov 5.5 timme på dessa 95 tim och 48 min som det tog mig att ta mig runt banan.
Bar du med dig din energi eller fanns det att få utefter banan?
Jag och Mats hade med oss sport dryck som vi fått sponsrat av Umarasports och gels. vi hade även lite nötter och fikon som vi visste att magen funkar på. sedan hade vi Mats frus hemgjorda energibollar på cocosfett torkad frukt och massa annat gott i en påse som gav massa energi och gott var det också!
Vi hade plats för ca 4 liter vätska i våra flaskor och vattenblåsa. Detta behövdes då det var långa sträckor utan att vi kom åt vätska. På någon aidstations eller att inhandla i någon by vi sprang igenom. Vi fick handla i affärer eller barer vi passerade men inte ta hjälp ifrån någon egen support.
Drop-bags, hade man såna? I så fall, hur ofta fick man tillgång till dom?
Vi fick ha 3 drop-bags som vi fick i startkitet. Det var 1 stor som vi kom åt efter 38 km i Garanon och nästa gång efter 195km i Valsequillo. Den lite mindre kom vi åt efter 98km i La Aldea. I dessa hade jag nya kläder, sportdryck, skor, nya buffar, varm tröja att ha på aidstations, nya strumpor, snickers, bars och tandborste som kunde fräscha till när det var för äckligt i munnen.
På banprofilen kan man se att det var riktigt kuperad bana. Vissa säger att utförslöpningen är den jobbiga delen i ett backigt lopp. Håller du med om det?
Jag har ju bott på Gran Canaria och dessutom sprungit 2 race där tidigare så jag vet att det är tuff terräng. banprofilen såg tuff ut men den var tuffare än så! Jag tycker det gick bra både uppför och utför men det kan bero på att det var svårt att stå på utför för att det var så tekniskt med sten och annat som gjorde att farten bromsades upp. Det var tuffa stigningar som kvävde klättring stundtals på sina ställen bl.a. upp mot Garanon vid 32-36 km sedan 2 tuffa berg mellan 100-130km då jag fick använda mina små klätterkunskaper för att ta mig upp längs bergsväggen mitt i natten och hoppas att inte ramla rakt ner igen. Ärligt talat var jag riktigt rädd då, det var ett långt fall ner om det skulle skita sig!
Även sista natten var det mer eller mindre bergsklättring, men då hade de satt ut ett rep längs bergsväggen….. halva vägen upp resten fick vi klättra själva utan rep.
Vid dessa tillfällen kände jag att det var slitna ben som skulle ta mig upp och det var lite jobbigt att göra detta mitt i natten och dess utom med lite sömn i kroppen.
På dessa 265km var det ca 13-14000 höjdmeter är inte helt säker på den siffran.
Hur mår kroppen idag, så här en vecka senare?
Vi kom ner till Gran Canaria fredagen den 17 febr och starten gick den 22 febr kl 09:00. Vi hade alltså några dagar att aklimatisera oss. vi tränade några lugna pass för att vänja oss vid solen och värmen. Sov riktigt bra och sedan var det start.
Jag och Mats klarar en del utan att sova och jag sov 5.5 tim på mina 95 tim och 48 min innan jag kom i mål. Jag var riktigt trött stundtals under loppet som krävde riktigt mycket av mig. Jag har gått och somnat men vaknat till när jag håller på att ramla framåt vilket är ganska läskigt. Jag ar hallucinerat och sett saker som inte finns.
Jag har haft ont i kroppen vilket är påfrestande när man skall ta sig framåt hela tiden med smärtande fotsulor som har blåsor som skaver och det känns som någon sätter nålar i foten hela tiden.
Jag hade inga fina fötter när jag kom i mål. Jag gick efter målgången till sjuktältet där 5 st sjuksköterskor tog hand om mina fötter och skar hål på alla blåsorna och tvättade med jod. De la sedan bandage runt fötterna och 4 dagar efter loppet har jag bara lite sårskårpor kvar. Det finns lite rivsår på benen men det är ju småsaker.
Axlarna är trötta efter ryggsäckens tyngd men det går ju över, bara lite smärta.
Jag är 6 dagar efter loppet fortfarande trött och lägger mig tidigt på kvällen. Det var utmattande både för kroppen och det mentala så det var ett riktigt test för att se hur jag klarade detta. Med facit i hand så har jag lärt mig massor och vet mer hur jag skulle göra nästa gång…. det blir fler flerdagarslopp men inte Transgrancanaria Trans 360 igen.
Är det något du vill tillägga?
Jag hade ett mål med loppet. Jag och Mats skulle genomföra det men tiden och placeringen spelade mindre roll. Tyvärr fick Mats bryta efter 100km med fötter som var trasiga med blåsor och sår vilket gjorde att han inte kunde fortsätta. Vi skulle ju gjort detta tillsammans men nu fick jag all stöttning av honom att göra detta själv. Han fanns på mobilen ifall jag behövde prata eller få peptalk vilken tid på dygnet som helst. Han sa till mig när jag drog att se nu till att bli första svensk som gör detta så möter jag dig på stranden så går vi mot målet tillsammans!
Stort TACK Mats för allt du stöttade mig med när du fick lämna racet. Du är en riktig vän!
Jag är idag riktigt glad för att jag lyckades och stolt över att jag fick vara första svensk som lyckades genomföra detta. Hoppas någon annan antar utmaningen och lyckas även efter mig, det unnar jag vem som helst
Jag vill även passa på att TACKA alla mina supportrar som stöttade mig under mina dygn. Det var massor av Lonesome Runners här hemma i Sverige som gav mig styrka och skrev på min och Mats facebooks sida. Vill även TACKA alla andra som skickat glada tillrop.
Tack till våra sponsorer #skinssverige #umarasports #outnorth #kvikbackebol
Intervjuad av Sandra Lundqvist
Foto: Niclas Gällentoft
(Niclas finns att följa på instagram under namnet ultraniclas)