– Vädret i år var det bästa under de 14 år som jag har anordnat den här tävlingen.
Orden tillhör Reima Hartikainen och tävlingen är Skövde 6-timmars, som avgjordes den 11:e mars i strålands solsken i Boulognerskogen.
Årets Skövde 6-timmars kom inte bara att präglas av fantastiskt väder utan även av ett svenskt rekord, en imponerande topptrio och ett optimistiskt ungt ultra-framtidslöfte.
Reima Hartikainen, en profil inom svensk ultralöpning, startade tävlingen 2005, i det som numera är en av världens ultraloppstätaste städer (med Skövde Ultrafestival på sommaren sedan 2009).
Vädret i mars kan vara vanskligt och någon vecka innan årets tävling föll stora mängder snö. Förhoppningen att springa det långa varvet runt Boulognerskogen, 1 482 meter, grusades när den kvarvarande snön och isen frös på natten till lördagen. Istället fick de 161 löparna samsas om utrymmet på det kortare varvet på 1 196 meter, med såväl en skarp kurva i nerförsbacke och en brant uppförsknix. Och lera på delar av banan.
De senaste fem åren har sett 32-åriga landslagslöparen Sophia Sundberg, numera tävlandes för Aktivitus Sports Club, som totalsegrare fyra gånger. Bara Rasmus Stenemo bröt hennes svit 2015, då Sophia inte kunde delta på grund av en nervskada efter VM på 100 km i Doha några månader tidigare.
– Jag älskar Skövde 6-timmars! Det var mitt första ultralopp 2012 och jag har många positiva minnen. Reima gör ett fantastiskt jobb för att skapa en helhet under denna helg. Sedan kan det låta märkligt, men jag älskar banan. Även om den är kort så händer det något hela tiden och den är rätt utmanande med sin backe. Sedan tycker jag stämningen på banan är fantastisk mellan både deltagare och de som står på sidan.
Med bra träning i kroppen hoppades hon på att för första gången spränga 80-kilometersvallen och utmana Kajsa Bergs svenska rekord på 80 024 meter (en mellantid under Kajsas 100 km-lopp under EM/VM i holländska Winschoten 2015, då hon passerade 80 km + 24 meter på 5.47). De bästa ultralöparna har sällan 6-timmars som huvuddisciplin och Sophia hade tränat hårt till bara ett par dagar före loppet.
I år skulle Sophia dessutom få bra draghjälp av landslagskollegan och träningsadepten Dan Välitalo, 45, som tävlar för Västerås LK. Medan Sophia satsar på de kortare ultradistanserna, från maraton till 100 km, har Dan 24-timmars som sin paradgren. 16:e-platsen på fjolårets EM är något han hoppas toppa på årets stora mål, VM i Belfast i början av juli. Skövde 6-timmars var den del i uppladdningen inför det loppet.
– Vi trivs med att springa med varandra och kör lopp tillsammans då och då. Vi är ganska jämna löpmässigt, säger Dan.
Men det var en ultradebutant som kom att sätta färg på loppet inledningsvis. 24-årige Anton Gustafsson, civilingenjörsstudent vid Chalmers i Göteborg, har gjort 1.10.58 på halvmaraton och 32.32 på 10 km. Men han hade aldrig tidigare sprungit längre än ett marathon (pers på 2.43). Ändå hade han förhoppningen att med en bra dag antingen nå 80 km eller att t.o.m. vinna tävlingen.
Anton satte upp en rasande fart, med 4:10-4:12-tempo (motsvarande ca. 86 km), med tron att det var distansen snarare än farten som skulle påverka honom mest.
– För två veckor sedan sprang jag mitt längsta träningspass någonsin på 43 km, så jag hade egentligen ingen aning alls om hur min kropp skulle reagera efter det. Målsättningen med loppet var att framförallt få känna på hur långt jag kunde pressa kroppen och se om jag tyckte det var roligt att spring längre distanser.
Bakom Anton utkristalliserades snart en kvartett löpare med Sophia Sundberg, Dan Välitalo, Anders Hellner och Micael Lindqvist (segrare i Personliga Rekordens Tävling 6H 2016 och 2:a i Borås 6-timmars både 2015 & 2016). De höll ett jämnt tempo på runt 4:25 min/km. För Micael, från Värnamoklubben Apladalens LK, visade sig tempot vara väl optimistiskt.
– När jag slog PB 76 km hade jag 3.15 på marapasseringen och i lördags hade jag 3.11, säger Micael.
Han höll ändå ihop med klungan – även om han och Anders efter ett vätskestopp kom 15-talet sekunder före Dan och Sophia – fram till ungefär 20 km, efter 1,5 timme, då han släppte av lite på det höga utgångstempot.
– Jag blev duktigt trött vid 3,5-4 timmar och funderade på att gå och duscha. Men jag höll mig kvar och fick tillbaka lite nya krafter vid 5 timmar, då jag tog nytt sikte på en lägre målsättning, 70 km, istället, analyserar Micael, som till slut blev totalfemma på 72 km, passerad även av Martin Bengtsson, Åhus.
20 minuter innan Micael släppte hade även Anton anslutit till klungan, men då ett varv före de övriga.
– Efter runt 10 km kände jag att det kanske hade varit bra att hålla igen lite grann så då frågade jag mina föräldrar hur långt jag hade upp till att komma ikapp de som låg 2:a, då jag visste att de skulle ligga runt 4:27-fart. Då de ”bara” låg 2:30 framför så valde jag att fortsätta springa på i ungefär samma fart för att kunna springa med dem sen, säger Anton.
Dans och Sophias jämna tempo hjälpte också Anders Hellner, som tidigare aldrig nått längre än 70,9 km på 6-timmars, men som i år hade målsättningen att komma över 80. Bara tre veckor tidigare hade den 36-årige stockholmaren – med 9:e-plats vid Täby 100 Mile Extreme Challenge 2016 som största merit – sprungit Arctic Ultra 100 miles. Återhämtningen hade gått bättre än väntat efter det loppet.
– Att springa i grupp hjälpte jättemycket. Dan och Sophia sprang mycket rutinerat och det hjälpte mig att inte springa för fort i början när benen fortfarande var pigga. Därefter hjälpte det att hålla tempot uppe. Jag förstod att de siktade på strax över 80 km och det var tydligt att de hade en genomtänkt plan för att nå dit, säger Anders.
Ett ultralopp på varvbana är för många en social tävling, då man hela tiden springer nära andra löpare, både långsammare och snabbare än man själv. I ledargruppen var det framför allt Sophia och Anton som höll igång samtalet.
– Haha, ja det blev så. Det är bara roligt, jag gillar ju att babbla en del för att tiden går snabbare, skrattar Sophia.
När Anton kom lite efter i samband med en toapaus efter 40 km (ca. 2.55) ökade han tempot för att ansluta med de övriga igen.
– När jag väl kom ikapp och sprang med något varv så kände jag att mitt löpsteg kändes mer naturligt i lite högre fart så då lät jag kroppen styra mer och det blev nog runt 10-15 sekunder snabbare per varv.
Han stack alltså återigen ifrån den grupp som han redan hade varvat, som mest med uppemot en halvminut. Strax innan 4 timmar började dock problemen. Ryggont gjorde att han fick gå ett par minuter och trion bakom passerade honom. Sedan blev låren trötta och huvudet började värka. Efter 4.29 och 61,3 km valde Anton till slut att stiga av, för att inte riskera någon skada och för att motivationen tröt när han inte längre kunde springa på i ett hyfsat tempo.
– Så här i efterhand har jag konstaterat att jag kanske hade klarat lite längre om jag intagit lite bättre näring. Som det var nu så gick jag mestadels runt på vatten var 5:e km och ett korvbröd med ketchup ungefär var 10:e samt någon lite godis. Hade nog framförallt varit bra med lite salt att äta men hade inte med mig något eget och tyvärr fanns det ingen saltgurka eller annat salt som tilltalade mig.
Som jämförelse hade Dan och Sophia egen support, med väl genomtänkt strategi med sportdryck och gel. Anders Hellner nämner också energiintaget – egen sportdryck och gel, samt uppiggande cola den sista timmen – som en av faktorerna bakom hans framgång denna dag.
Tempot där framme var dock fortsatt högt och jämnt och efter 56 km, 4.10, släppte Anders några sekunder fram till Dan och Sophia. Anders hade funderat på att sänka tempot redan vid maratonpasseringen, men det var först vid 50 km, efter 4,5 timmar, som luckan till tätduon började växa.
– Vi låg då fortfarande och splittade kring 4:20 och jag tyckte att det fanns marginal att slå av lite på takten och ändå nå 80 km. Samtidigt slutade jag kolla mellantiderna på klockan för att inte blir stressad och bara springa ett varv i taget. Det funkade ändå hyggligt och jag lyckades mota bort de flesta negativa tankar som försökte påminna om hur långt/länge det var kvar, förklarar Anders.
När 50-55 minuter återstod var Dan och Sophia 2,5 minuter före. Men medan Sophia fortsatta att pinna på oförtretet även den sista timmen slog Dan av något på takten. Tränaren Sophia förklarar varför:
– Dan hade tydliga instruktioner i att han skulle ligga på i hård kontrollerad fart utan att pressa på slutet, då detta enbart var träning inför ett 12-timmarslopp första helgen i april. Dan har blivit otroligt stark och detta var en bra formcheck hur vi ligger till inför hans VM i 24-timmarslöpning längre fram i sommar.
Med en stark avslutning passerade Anders Hellner Dan när ungefär 20 minuter återstod.
– Jag märkte knappt av Anders under loppet eftersom han låg bakom mig hela tiden, berättar Dan. Ärligt talat så hade jag inte ens koll på när han passerade mig på slutet heller och kan bara gratulera till segern. Naturligtvis hade det varit roligt med en seger, men han kom längre.
Anders missade huvudmålet på 80 km, men det nya prydliga personliga rekordet skrevs till 79 637 meter. 533 meter längre än Dan, som också han persade.
– Under sista halvvarvet hörde jag att jag hade någon efter mig, berättar Anders. Jag trodde det var Dan och bestämde mig för att försöka hålla placeringen. Vid slutskottet visade det sig dock vara Rickard Andersson som spurtat sig strax över 70 km (med en målsättning på 60km!). Även om det inte gällde placering blev det en bra spurt och snabbaste km-tiden under hela loppet. Var dock inte helt säker på placering förrän Kent Melin kom förbi med liveresultaten.
Men åt Sophia Sundberg var det ingen som kunde göra något åt denna soliga dag.
Utpumpad efter att ha tömt de sista krafterna, föll hon ihop när slutskottet ljöd genom Boulognerskogen. När Reima kom med mäthjulet visade det 828 meter efter senaste varvning, totalt 80 099 meter och nytt svenskt rekord med 75 meter. Men det var ingenting som Sophia var säker på förrän vid middagen och prisutdelningen efter loppet.
– Självklart blir det extra kul och motiverande för resten av säsongen, gläds den nya svenska rekordhållerskan, som dagen efter också dopingtestades för att få rekordet godkänt.
Nästa stora mål för Sophia Sundberg blir världens största ultratävling, Comrades Marathon mellan Pietermaritzburg och Durban i Sydafrika, som hon deltar i för tredje gången. Till hösten ska hon sedan försvara damsegern i RUN Winschoten 100 km, på samma bana där Kajsa Berg slog det gällande svenska rekordet på 100 km (7.20.48) och samtidigt den 6-timmarspassering som nu alltså Sophia har slagit.
Dan Välitalo har VM i 24-timmars, dit han redan är uttagen, som årets stora mål. Målsättningen håller han för sig själv, men att slå det personliga rekordet på 240,87 km ser han som ett minimum. Dessutom springer han det historiska ultramaratonloppet Spartahlon i Grekland till hösten, för andra gången.
För Anders Hellner blir det blandad kompott under året, med lopp från 3 km till 100 miles, både på trail och bana. Men Täby 100 miles Extreme Challenge (TEC) är tillsammans med Stockholm Marathon vårens huvudmål. Kanske blir det även GAX 100 miles i juli, vilket skulle belöna honom med en grand slam-väst för fyra svenska 100 miles-lopp under ett år. 12- och 24-timmarslopp finns också på radarn.
I kampen om fjärdeplatsen, tredjeplatsen i herrklassen, låg Martin Bengtsson som mest nästan två varv efter Micael Lindqvist, eller 11 minuter. Med en dryg timme kvar passerades Micael av Martin, som i mål var ett drygt varv före, 1 276 meter (73,30 resp. 72,02 km). Ytterligare fyra löpare tog sig över 70 km. David Muir (70,88), Lina Karlsson (70,75), Rasmus Stenemo (70,52) och Rickard Andersson (70,06), med tredje tjej Therese Fredriksson strax därefter med 69,44 km.
Lina och Therese hade en jämn kamp, där Therese låg före i ca. 3.45. Sofia Smedman var näst bästa dam i drygt 4,5 timmar. Hon fick dock problem på slutet och stannade till slut på drygt 64 km, passerad även av Magdalena Trumstedt (64,76 km).
161 löpare stod på startlinjen och eftersom man inte kan bryta i ett tidslopp var det lika många som fick ett resultat.
Text och bild: Daniel Westergren