Sakura Michi run race 250 km asfalt i Japan. Tävlingen korsar Japan från Stilla Havet till Japanska havet, från Nagoya till Kanazawa. Fyra svenskar reste dit och deltog och alla nådde mållinjen. Tobias Lundgren, Ken Hakata, Ivan Bretan och Linda Bengtsson. Tävlingen liknar Spartathlon men är inte så varmt, har inget Sangaspass, är 4 km längre och har lite snällare cut-off-tider. 24 utländska löpare får plats i loppet och det får man genom att ansöka om en plats genom ett löpar-CV med sina meriter.
Dagtemperaturen ligger runt 20 grader men nattetid då man passerar bergen kan temperaturen sjunka ner till noll grader vilket innebär att man måste planera sin drop-bags med extrakläder vid rätt tidpunkt.
Det är flera trafikljus som passeras under loppet som man måste stanna för, annars blir man diskad.
– Landskapet i bergen var fantastiskt! Vi fick se träden och det vackra landskapet och husen. Bergen reste sig runtomkring oss med sina snötäckta toppar och vi följde floden i dalen som vi sakta klättrade upp från. Trädgårdar som var helt täckta av små rosa blommor och bambuskog som reste sig majestätiskt och påhejare som var klädda i fina kimonos. Jag var verkligen i Japan och sprang, fick säga det till mej själv flera gånger det kändes så overkligt, berättar Linda
Men banan gick också genom långa tunnlar med smala trottoarer där lastbilarna kom farande med hög fart.
Efter målgången rör man vid Ryoichi Sato’s körsbärsträd. För varje deltagare planteras sen ett nytt körsbärsträd, dagen efter loppet, vid en trädplanteringsceremoni.
Tobias rekommenderar loppet. Arrangemanget är inte perfekt men som utländsk löpare blir man extra omhändertagen trots att man betalar samma anmälningsavgift som de japanska löparna.
Loppet har också en högre andel finishers än Spartathlon.
Läs gärna Lindas race rapport om loppet.