Dragons Back Race är ett bergslopp i Wales, England. Loppet är ett 5-dagslopp på totalt 315 km och 15.500 höjdmeter. 7 svenskar stod på startlinjen och alla tog de sig till mållinjen som finishers.
Dagsetapperna har följande sträckor.
Dag 1 – 52 km – 3.800 hm
Dag 2 – 58 km – 3.600 hm
Dag 3 – 71 km – 3.500 hm
Dag 4 – 71 km – 2.400 hm
Dag 5 – 63 km – 2.200 hm
Robin Johansson är en av svenskarna som genomförde loppets alla etapper med en sluttid på 62 timmar och 9 minuter.
Vem är du, berätta lite om dig
Jag är 36 år bor i Stockholm och jobbar för Team Nordic Trail där jag ansvarar för löpargrupper och löpcoacher. Jag har egentligen hållit på med bergs- och ultralöpning relativt kort tid men har väl kompenserat det med någon slags besatthet kan man säga, haha. För några år sedan sa jag upp mig från mitt dåvarande jobb för att under ett år kunna lägga all tid på att resa runt i världen och springa i berg, campa och vandra. Jag är långt ifrån någon elitlöpare och tävlar främst för upplevelserna det ger. Min träning handlar mest om att nå en nivå så att jag klarar av dom spännande tävlingarna och äventyren som jag får nys om och som ligger på nån lista i bakhuvudet och maler. Jag gillar tävlingar som är lite mer äventyrliga, har storslagna naturupplevelser, där allt kan hända och där det för dom allra flesta handlar mer om att ta sig i mål överhuvudtaget, snarare än att springa på någon viss tid. Den typen av tävlingar innebär oftast även många höjdmeter, väldigt teknisk terräng och långa tävlingstider vilket brukar vara mina styrkor. Några sådana tävlingar som jag verkligen kan rekommendera är Trans Ural 4-dagarstävling i ryska Uralbergen, Fuego y Agua 100 km i Nicaragua och Great Lakeland 3 Day i Lake District, England. Ja, förutom Dragon’s Back Race då så klart!
Vad tyckte du om loppet och din insats? Är du nöjd?
Jag har känt till loppet i många år och i och med att det bara går vartannat år fanns det inget att tveka på när anmälan för 2017 öppnade för ett år sedan. Jag har varit några gånger i Wales och sprungit tidigare och visste lite vad som väntade. Men jag måste säga att det överträffade mina förväntningar flera gånger om. Det var ett EPISKT lopp och en helt fantastisk upplevelse – något av det bästa jag gjort i mitt liv! Fantastiskt vackert, väldigt tufft, superbra organiserat och en unik stämning och gemenskap bland de tävlande. Min ursprungliga plan grusades lite pga en vinter och vår med småskador och alldeles för lite träning. När jag dessutom åkte på en förkylning med feber mindre än en vecka innan start så ställdes mina förväntningar om från att kriga sig fram över mållinjen till att jag skulle vara nöjd om jag klarade mig igenom 2-3 dagar. Första två dagarna kände jag mig rätt svag efter sjukdomen och hade lite problem uppför. När jag väl kände mig lite starkare fick jag istället problem med att få i mig mat och energi, både ute på banan och i nattlägren, vilket så klart påverkade tempot och att jag fick kämpa på hårt för att inte missa cut off-tider dag 3. Utifrån dom förutsättningarna är jag väldigt nöjd med min insats och att jag tog mig i mål någonstans i mitten av fältet. Nästan hälften av de som startade bröt tävlingen och många av dom som klev av var riktiga ultrarävar med betydligt ”värre” tävlingar och större erfarenhet och träningsvolym under bältet än jag, så bara att ta sig i mål var en stor triumf. Jag fick dock betala ett rejält pris för min missade träning då jag under dag 4 åkte på en överansträngning i underbenet som periodvis gjorde det svårt att ens gå under avslutningen av loppet. Målgången var efterlängtad och det var tur för mig att det inte var ytterligare en dag, för det hade nog varit omöjligt att ta mig igenom 
Är banan markerad eller får man orientera sig själv?
Banan är inte markerad på något vis utan varje dagsetapp består av 10-20 kontroller som man måste passera. Innan start får man en karta över hela banan med samtliga kontroller samt en föreslagen rutt mellan dom. Några kortare sträckor har en obligatorisk rutt pga markägaravtal eller säkerhetsrisker men annars är det fritt vägval och man kan ofta spara en hel del tid genom att göra andra val än den föreslagna rutten. GPS är tillåtet men om man vill undvika många mindre felspringningar och kunna kapa tid jämfört med föreslagen rutt så behöver man till stor del navigera även med karta och kompass. Det finns dessutom rätt omfattande regler kring hur man får passera murar, staket och privat mark nere i dalarna vilket du måste ha koll på via kartan. Alla löpare förses med GPS-sändare och tävlingsledningen följer allas rutter, så otillåtna vägval och passager ger tidstillägg och diskning vid upprepade förseelser.
Är det tuffa cut-off tider, var de isf svåra att passa nån gång under loppet?
Varje dag finns det 2-3 cut off-tider och dom är den främsta anledningen till att löpare tvingas bryta, många redan under första dagen men framför allt under den långa och krävande dag tre. Kl. 23.00 varje kväll stänger målet och eftersom det är öppen start på morgonen mellan kl.6-9 så får man se till att starta tidigt om man tror sig behöva upp mot 17h. På många sätt blir tävlingen väldigt mycket mer påfrestande om man är lite långsammare löpare då det blir lite tid över till mat, sömn och återhämtning när man väl når nattlägren.
Hur bor man på nätterna, Är det organiserat eller får man fixa det själv?
Mellan dagsetapperna bor man i 8-mannatält som arrangören står för och i lägren har man också tillgång till varm mat och vatten (och dag två till och med dusch!).
Hade ni med någon support, eller fanns det vätskestationer som räckte till?
Det finns inga vätskestationer eller bemannade kontroller utöver en supportkontroll per dag där man har tillgång till sin drop bag som får innehålla max 5kg för de fem dagarna totalt. Extern support är inte tillåten, varken längs med banan eller i nattlägren, men man får köpa mat och dryck i de få byar man passerar längs med vägen. Det räddade mig när jag hade ”förätit” mig på den mat jag hade med i min drop bag, haha. Vad gäller vatten så är man hänvisad till bäckar och floder vilka det tyvärr är ont om under några av dagsetapperna. En hel del deltagare fick därför problem med vätskebrist då vi under dag 3-5 hade temperaturer upp mot 30 grader. Vi hade faktiskt inte något regn alls under fem dagar vilket inte händer så ofta i Wales och även om vi hade en hel del dimma på förmiddagarna var det mestadels väldigt bra sikt, vilket förenklade navigeringen en hel del. Tyvärr hjälpte inte det för storfavoriten på herrsidan som tappade 1,5h och mycket energi på några grova navigeringsmissar i dimman en morgon vilket gjorde att han sen tappade sin ledning och segern.
Obligatorisk utrustning, fanns det krav på sån och vad innehöll den i så fall?
Utöver campingutrustning och ”normal” obligatorisk utrustning som regnkläder och pannlampa så var man tvungen att ha med sig ett rätt omfattande kit för behandling av blåsor och skavsår. Tidigare år har många haft svåra problem med fötterna eftersom skor och strumpor är blöta mer eller mindre konstant på grund av alla myrar och bäckar man passerar. I år var det nog lite färre som hade fotproblem eftersom det var så pass torra förhållanden och för egen del var väl fötterna ett av de minsta problemen, haha.
Kan du rekommendera loppet till andra?
Det var fem helt fantastiska dagar genom Wales från norr till söder och trots att det var en stor påfrestning så njöt jag av varje sekund. Ja, förutom de sista timmarna in mot mål när bensmärtan blev outhärdlig då. Den som inte varit i Wales innan, och kanske även den som varit det, skulle bli förvånad över vilka utmanande berg och vild natur det finns och framför allt hur galet vackert det är, på ett lite rått och avskalat vis. Dragon’s Back Race är ett storslaget äventyr och utmaning som jag hoppas fler svenskar tar sig an vid nästa tillfälle i maj 2019. Man behöver verkligen inte vara en ”super-löpare” för att ta sig i mål utan det handlar mycket om att vara mentalt stark och motiverad, förbereda sig väl och att kunna lösa problem på ett bra sätt vartefter dom uppstår. Sedan bör man förstås ha en hel del erfarenhet av teknisk löpning i berg och obanad terräng som utgör en rätt stor del av banan. För icke-eliten skulle jag vilja påstå att 1/3 är fysik och uthållighet, 1/3 mental styrka och 1/3 ”övrigt” som navigering, koll på näring/vätska, rätt och bra utrustning, förberedelser m.m. Som svensk verkar man dessutom ha extra bra odds för att fullfölja – alla sju som var med i årets tävling gick i mål. Dom flesta på bättre tid än jag, kan tilläggas, haha.
Har du fler utmaningar på gång under 2017?
Nu behöver jag nog lite tid för återhämtning men ser sen fram mot fler utmaningar och äventyr under 2017. På tävlingssidan är mina huvudmål Tromsø Skyrace, OCC under UTMB-veckan och Kullamannen 100 miles. I juli hoppas jag få till en resa till Kirgizistan som ska ha sjukt vacker bergs- och stiglöpning. Sedan kommer jag så klart vara med som guide och ledare på flera av Team Nordic Trails löparresor också, där bland annat Björkliden, Helags och Kebnekaise står på programmet.
Resultat
37. Jonas Davidsson
46. Tomas Trolltoft
48. Niklas Johansson
53. Peter Juthberg
73. Robin Johansson
77. Fredrik Hedin
107. Magnus Sellberg
Vann loppet gjorde Marcus Scotney från England
Intervjuad av: Sandra Lundqvist
Foto: Robin Johansson