Trans Scania mäter 246 km och går tvärs över Skåne. Starten går på Långa bryggan i Bjärred. Löparna ska ta sig, delvis via Skåneleden från kust till kust. Vid Haväng, på östra sidan av Skåne vänder man tillbaka för att nå målet i centrala Lund.
Staffan Ring sprang loppet för tredje gången.
Berätta vem du är.
Jag är 45 år, boende i Stockholm och har sysslat med konditionsidrott under hela mitt liv, både i olika lagsporter och individuellt sportande. Har sambo och två underbar döttrar i åldern 5 och 7.
Har du sprungit loppet tidigare?
Jag och Mia (Thomsen) sprang loppet 2014 och 2015, tanken var att även springa 2016. Men på grund av skada (menisk) kunde jag delta 2016. Då fick jag ta revansch men då utan Mia, men hon kunde ställa upp som support vilket jag är oerhört tacksam för.
Vad är det svåraste med Trans Scania?
Svårast med TS, det är nog ganska olika skulle jag säga men för egen del var det att köra allt solo ingen draghjälp. Givetvis är det frågan hur mycket fel du kommer att springa för det gör all frågan är bara hur mycket :=)
Hade du någon support och hur ofta mötte hon upp dig?
Mia möte upp mig längs banan på olika platser, säg att det kanske var 4-5ggr över en dagen. Vi hade några planerade platser som vi både kände till, sen kan allt hände och man kanske behövdes träffas på andra platser men överlag hade vi bestämt fasta platser där vi mötes upp. Där kunde jag få mat, påfyllning av dryck byte av kläder exempelvis inför natten.
Hur navigerar man och hittar rätt väg?
Navigeringen är svår, trots allt digital utrustning och jag som har kört loppet 2 ggr tidigare. Dels hade jag kartan (rutten) i min Garmin och en app i telefonen. Trots detta lyckades jag gå fel flera gånger, det ser så enkelt ut på kartan men verkligheten är en annan. Tänk dig att du har varit vaken i 20h och det är becksvart i skogen och du har endast en pannlampa och du ska försöka en hitta en orange prick på ett träd. Vem vet kanske man har avverkat skogen nyligen då blir det svårt eller att skogen är så tätt att du måste vara 100% fokus efter 20h är det svårt. Kanske går leden i en hage med lösa kor som är nyfiken på dig och din pannlampa, då är det smart att gå en omväg runt och genast har du förlorat 30 min på omvägen.
Sprang du fel vi något tillfälle under loppet?
Jag sprang fel minst 3 ggr, en gång under första kvällen då hittade vi inte markeringen och Garmin visade oss rätt trodde vi. 60 min senare kom vi tillbaka till samma plats.
Andra natten då jag var solo hela natten och ganska sliten blev jag så trött att jag satte mig ner, när jag senare vaknar och fortsätter upptäcker efter ett tag jag går åt fel håll. Surt. Då hade min Garmin och pannlampa slocknat så det var mörkt och svårt att se något.
Såg du några läskiga djur efter banan?
Läskiga djur, nja alltså ogillar stora kossor och jag med tanke på att man går igenom X-antal ko hagar så träffade jag på dem några ggr. Ibland kan man höra hundar som skäller när man smyger genom små byar men det är oftast fast kopplade.
Hur mår kroppen så här dagarna efter 246 km?
Kroppen mådde ganska bra under det första dygnet, visst den var sliten, allt annat vore konstigt. Den första riktigt onda hände strax före lunch dag 2 då sved det till i höger lilltå och jag fick börja halta. Hade så ont att tårarna börja komma men jag hade inget val måste vidare framåt, men efter lite konsultation med Mia kom vi fram att det inte vara något som skulle ge några bestående men och mycket riktigt var det ”bara” en blåsa sprack i skon. Sen fick jag ont någon annanstans och och vips tänkte jag inte mera på blåsan.
Tyvärr fick jag problem med blåsor lite väl tidigt och fick ”kriga” ganska mycket. Blåsor i princip runt varje tå och under trampdynan samt en lättare stukning i vänster fot. Allt ovanför knäna har klarat sig bra och vore det inte för alla blåsor skulle jag troligen kunna jogga lite lätt 3 dagar efter loppet. Nu får jag nog vänta tills fötterna och svullnaden har släppt och ge kroppen en ordentlig vila innan jag tar några löpsteg.
Text: Sandra Lundqvist
Bild: Mia Thomsen