Att KUL-helgen är värd delta på, det är råder det inga tvivel om och eftersom det i år var 10-årsjubileum firar vi det med ytterligare en rapport. Den här gången från Inga-Sarah Lindholm som var en av deltagarna.
Text: Inga-Sarah Lindholm
Foto: Cecilia Pettersson, Kristina Jonåker och Raf Myncke
Helgen startade redan fredag lunch då 18 glada och förväntansfulla ultralöpare tog båten från Nynäshamn till Visby. Efter en trevlig resa möttes vi vid båten av Mattias, en av helgens arrangörer, som promenerade med oss till vandrarhemmet Fängelset där alla olydiga hamnade förr i tiden. Småbuset längst ner och storbuset högst upp. Vi blev inkvarterade i mellanvåningen.
På fredagskvällen åt vi en god middag som Tony, en av arrangörerna och tillika kock hade ordnat. Det var en av de godaste köttfärssåser jag ätit! Vid kaffet kom helgens program upp. En karta över lördagens löptur visades och som vanligt var en felspringningsgaranti inplanerad. Banan var planerad utifrån GUM, Gotland Ultramaraton, en cirka 50 kilometer lång sträcka längs med västra kusten.
Lördag
På lördagen gick reveljen klockan 6.00 och det blev full fart på alla. Frukosten var inhandlad så det var bara att plocka fram. Koka ägg, gröt och kaffe och äta ordentligt. En buss skulle skjutsa alla löpare klockan 07.30 norr upp till starten i Hallshuk. Väl framme drog de snabba löparna iväg och därefter kom vi i små klungor i olika tempon.
Vi sprang på vackra skogsstigar med havet, vars vågor slog mot stranden, på vår högra sida. Tång, saltvatten och frisk vind följde vår tur när solen försökte tränga igenom det grå molntäcket. Vid första depån, Ireviken blev vi mötta av arrangören Magnus som hade dukat upp kaffe, chips och godis för oss. Det är alltid välkommet med depåer och den lilla rasten man tar.
Efter den lilla pausen fortsatte vi, jag och mitt löparsällskap på en stig som tog oss upp mot Klinten. Barrstigar, skog och mark och väl där upp var utsikten magnifik! Vågor som rullande in, måsar som seglade högt ovan oss. Stigen uppe på Klinten var inte given så vi höll oss så nära havet det gick. Det var ett råd vi fick kvällen före – ”havet på höger sida och ni kommer så småningom till Visby”.
Med den fantastiska utsikten från Klinten stannade vi flera gånger för att fotografera innan vi kom till en stig som gick nästan lodrät ner mot stranden. Det hade nämnts kvällen innan att vi skulle stöta på den. Väl nere på stranden gick det lättare att springa så vi fortsatte vår tur söderut. Helt plötsligt, när vi kom upp en bit från havet, stod en gigantisk rauk i vår väg, den så kallade Jungfrun. Sägnen säger att det var en ilsken far som ville hitta den allra bästa friaren till sin dotter. För att få dottern måste friaren klättra, från havssidan upp till henne på rauken, där hon placerats av din far. Om hon blev gift vet jag inte – det började regna och sällskapet ville komma vidare.
Depå två kom och som alltid, skönt med paus och att få fylla på sin energi igen. Vi visste dock att det framöver skulle finnas ett fiskrökeri som skulle ha öppet och efter fem timmars löpning dök så det lilla rökeriet upp. Väl där köpte vi lite rökt lax som vi åt med hjärtans lust. Det var underbart att få riktig lunch på långturen och inte bara godis och chips under en hel dag. Efter tjugo minuter var vi åter på fötter och sprang längs havet en bit upp på fina skogsstigar där jag slog följe med arrangören Tony som hittade vägen. Tidigare hade jag sprungit med Björn och vi hade gjort en härlig omväg till fiskrökeriet! Som ultralöpare är man alltid glad för de extra kilometrarna på turen.
För mig blev det en guidad tur då Tony visste exakt var vi var när vi sprang på stranden. Han kunde berätta när vi var i höjd med Lummelundagrottorna och när vi passerade Krusmyntagården tog vi ett kort stopp för den sista biten lax. Därefter fortsatte vi vidare och hade bara 10 kilometer kvar när jag önskade att få se Villa Muramaris som byggdes av två av 1900-talets stora konstmecenater och härbärgerade dåtidens stora konstelit, som Dardel och Marré. Eftersom regnet tilltagit var det en bra önskan, vi kunde lämna strandstigen för skogen. Vi slapp mycket av regnet och motvinden.
Efter Villa Muramaris bar det ner på stranden igen och inom kort var vi vid Snäck. Här fick vi lämna både barrstigar, skogar och stränder för fem kilometer asfalt in till Visby. Mördande tråkigt, då själen fått dansa på barrstigar och sandstränder, då är det skönt att kunna koppla in ”pannbenet”. Efter tjugo minuter dök Norrport upp så då genade vi genom botaniska trädgården, förbi Strand Hotell och Donnerska huset innan vi kom fram till vandrarhemmet. Nöjda efter en hel dag ute i den vackra miljön blev det dusch och vila i soffan före middagen.
Som överraskning efter middagen hade gänget bokat in en rundvandring i Visby. Det var absolut det bästa för våra kroppar, ut och gå 1,5 timme i stället för att sitta hela kvällen. Tack för den överraskningen, guiden var väldigt duktig och vi alla fick lite allmänbildning.
Söndag
Söndagens revelj blev klockan 6.00 och det var inte riktigt lika ivriga löpare som stack ut sina huvuden från sina celler den morgonen. Kaffe och frukost åts i alla fall och snart satt alla på bussen som skulle ta oss till Ljugarn. Därifrån skulle vi springa norr ut till Katthammarsvik med en dagsträcka på cirka 30 kilometer och ett depåstopp. Underlaget började med barrstigar som låg en bit in i skogen, ovanför sandstränderna och med en snällare vind än under gårdagen. Efter 17 kilometer, vid Grynge fiskläger, stod Magnus med sin bil och bjöd på kaffe, bullar och godis. Glada och nöjda efter depåstoppet gav vi oss i väg den sista biten som då gick på kalksten mot Katthammarsvik och lunch. Vi sprang längs med havet, en bit upp och solen trängde igenom molnen. Framför oss dök en regnbåge upp och förgyllde vår löptur. Framme i Katthammarsvik fanns det tid att dricka kaffe och äta något från rökeriet vilket flertalet av oss hann med innan bussen gick. Jag tror att de flesta var nöjda både med dagens löptur och den goda fisksoppan.
Väl framme vid vandrarhemmet gällde att snabbt duscha, packa och röja ur de små cellerna för att hinna med klockan-fyra-båten till Nynäshamn.
Tack för allt
Hela helgen har varit ett fantastiskt arrangemang av Gotland Trail Runners, Mattias Adman, Magnus Helander, Tony Gradert och andra löpledare som guidat oss dessa två dagar. Och inte att förglömma Jan-Erik Ramström som hållit ordning på oss innan vi kom så långt som till Nynäshamn.
Jag vill rikta ett stor tack till alla som gjort denna helg till ett oförglömligt 10-års jubileum av KUL-helgen! Jag tror att många av oss kommer att prova på att springa på Gotland framöver och jag har definitivt noterat GUM, 2018 i min löpargenda.
//Inga-Sarah Lindholm med bilder från Cecilia Pettersson, Kristina Jonåker och Raf Myncke
