Sofia Kay är en ultralöpare med stor erfarenhet av ultralopp. I juni startade hon High Coast Ultra och genomförde loppet på 23 timmar och 27 minuter. Loppet mäter 129 km och har 3678 höjdmeter. Banan är till hälften stig och riktigt teknisk på många sträckor. Loppet startar vid midnatt i Örnsköldsvik och följer sen Höga Kusten-leden fram till Hornöberget där målgången är belägen.
Vem är Sofia?
Jag heter Sofia Kay och bor i Vänersborg. Löpningen är ett fantastiskt sätt att komma ut i naturen och eftersom jag inte är snabb så känns det mer rätt att springa långt. Det första ultraloppet jag kom i kontakt med var KG Nyströms 24-timmars på Knorren i Trollhättan även om jag första gången bara var där och tittade. Men det jag tog med mig därifrån var den härliga stämningen som jag inte känt av på något av de kortare lopp som jag sprungit. Detta var 2006 och året efter så stod jag själv på startlinjen och sedan har det rullat på. Det är förmodligen fler än jag som känner igen sig i att det är lite lätt beroendeframkallande att springa långlopp.
Vad var målet med loppet?
Att vara med och springa High Coast Ultra såg jag som en utmaning och en upplevelse.
Hur var banan mot vad du hade förväntat dig?
Förväntningarna på banan var väl mest att jag hade föreställt mig att det skulle vara vackert men jobbigt. Och det stämde väl på båda punkterna! För mig som inte varit så långt norrut tidigare så var det extra mycket att uppleva med ljusa nätter, många stigningar med fantastiska vyer, stenar och rötter i mängder och vacker natur.
Skiljer sig den här banan mycket mot andra lopp som du sprungit?
Jämfört med andra lopp som jag sprungit tidigare så var nog detta ett av de jobbigaste. Inte för att det var det längsta men den bitvis svårsprungna terrängen och stigningarna tog ut sin rätt. Att starta vid midnatt är också lite annorlunda och eftersom jag inte är någon nattmänniska och inte heller lyckades sova innan start så gjorde sig sömnbristen påmind under loppet.
Sällskapade du med nån under loppet och hade ni i så fall gjort upp det innan?
Från början var vi tre från vår klubb TV88 som tänkte göra High Coast Ultra tillsammans. Men tyvärr så blev Annika sjuk och kunde inte starta men jag och Tommy hade sällskap från start till mål. Från och till hade vi även sällskap av andra löpare men ju längre in i loppet vi kom desto mer sällan träffade vi på dem. Att springa ihop gör ju att man får hitta en lagom nivå för båda men man får så mycket positiv energi av att dela upplevelserna med någon plus att man hjälps åt när det känns tungt. Det är så härligt att kunna skratta tillsammans med någon när man är trött eller spana efter nästa ställe där man kan köpa Piggelin.
Tommy – Sofia är en urgrym tjej – bästa löpsällskap en kan tänka sig!
Vilket tycker du är den viktigaste prylen att ha med på ett sånt här typ av lopp?
Viktigaste prylen måste väl vara ett bra vätskesystem. Jag hade både blåsa med vatten och flaskor med blåbärssoppa. Denna gången så kom även en elastisk binda väl till pass eftersom jag vrickade foten när vi var på väg ut ur Skuleskogens Nationalpark. Och lite pengar så man kan köpa isglass när det är som varmast.
Släpade du på nån utrustning som inte användes?
Denna gången känner jag inte direkt att jag hade släpat med mig något som jag inte behövde.
Du är ju en erfaren långlöpare men lärde du dig något nytt om dig själv på det här loppet?
Man lär hela tiden känna sig själv bättre och bättre. Jag vet inte om jag kan säga att det var något som var helt nytt under High Coast Ultra men erfarenheterna är alltid värdefulla.
Är du nöjd med insatsen/upplevelsen?
Jag är mer än nöjd med upplevelsen och kan bara rekommendera alla som har funderat på det att prova! Det var fantastiskt och även om det tog många timmar och de snabba löparna hade lämnat sedan länge när vi kom i mål så är jag även nöjd med resultatet. Vi fick kämpa men hade en fantastiskt rolig resa!
Vad är ditt nästa lopp?
Nästa lopp efter High Coast Ultra är Billingen Trail Marathon och SM 100 km i Helsingborg. Men nästa större utmaning som kommer är GAX i slutet av juli.
Läs gärna Tommys Race Rapport om upplevelsen av loppet tillsammans med Sofia.
Text: Sandra Lundqvist
Foto: Tommy Carlsson