The Thames Ring är ett 250 miles långt lopp i Storbritannien. 250 miles är drygt 402 km och löparna har en maxtid på 100 timmar (4 dagar och 4 timmar). Men vinnaren av årets lopp, Henrik Lowemark behövde bara 62 timmar och 22 minuter för att klara av sträckan. Det blev svenskt även på andraplatsen genom Henrik Roos som slog distanspers och kom i mål på 72 timmar och 25 minuter.
Banan är en rundbana med 9 st checkpoints. Man navigerar mest med hjälp av kartor, där man får en ny karta vid varje checkpoint. Rutten är även hyfsat markerad eftersom den går bredvid Themsen, Grand Union Canal och Oxford Canal. På vissa ställen kan det vara lite lurigt att hitta, speciellt när man är inne i små samhällen, berättar Henrik Lowemark.
Loppet går vartannat år och Lowemark sprang loppet sist det arrangerades, dvs 2017. För Roos var det första gången som han deltog i detta lopp.
Fram till mellan tredje och fjärde checkpointen sprang killarna tillsammans men efter 150 km skildes de åt.
Henrik R, vad var det som fick dig att skicka in anmälan?
Jag anmälde mig för att distansen var galen. Jag ville veta om jag kunde klara av utmaningen. Primärmål var att gå i mål och om allt kändes bra så hade jag och Johnny Hällneby pratat om 70H som tid att sikta på. Så därför var 72H och 25min inte illa pinkat.
Henrik L, vad var det som lockade dig att komma tillbaka?
Det som lockade mig att komma tillbaka var mest att jag sprang så mycket fel fösta gången (var säkert över 5 timmar på villovägar) och jag ville göra det igen utan alla felnavigeringar. Vilket jag lyckades hyfsat med, det blev nog bara några mindre omvägar denna gång. Plus att det är väldigt roligt att se och uppleva allt efter kanalerna under ett par dagar, man springer längst väldigt fina sträckor ibland.
Hade ni planer på energi, sömn o sånt eller körde ni på känsla?
Henrik L: Jag hade en hyffsad plan, Tailwind, Umara, huma gels och nötcreme. Nu ställde värmen till det lite och det var svårt att hitta vatten ibland. Var även in på ett par pubar och köpte Cola med is. Försökte även äta lite riktig mat vid varje checkpoint, men det var svårt på grund av värmen. Planen var även att inte sova alls, och det lyckades jag med.
Henrik R: Jag hade plan om ca 200 kcal/H men var mentalt beredd på att så otroligt mycket kan hända under så lång tid. Så jag packade med massvis med olika sorters energi, smaker, texturer etc som följde med via dropbags till de olika stationerna. Körde även med Tailwind, två 500ml flaskor som fylldes på vid allmänna vattenkranar. Men den bästa energin var varmkorv med bröd och ketchup i depåerna; det och glass. Det är helt ok att stanna till i butiker/pubar etc och handla så en hel del energiproblem kan lösas. Sömnpaus var ej planerad utan togs vid behov och efter behov.
Hur mår ni nu?
Henrik L: Har rätt så ont i ben och fötter just nu, och är rejält stel, men det är nog inte så konstigt. Inga blåsor, skavsår eller trasig någonstanns. Mentalt känner jag mig lite tom, men man inser nog snart hur bra det egentligen gick.
Henrik R: Det känns stelt, svullet och alldeles underbart. Inget är trasigt utan bara överbelastat.
Åker ni tillbaka nästa gång?
Henrik L: Jag känner mig väldigt färdig med loppet just nu, men man vet aldrig…
Henrik R: Loppet går bara vartannat år så jag kommer troligen tillbaka. Eller snarare; jag kommer garanterat tillbaka. Vill rekommendera detta lopp till alla som letar efter sina gränser som löpare. Det är ett platt lopp dock så inte för alla smaker. Men löparna får se alldeles fantastiska delar av England.
Arrangemanget är riktigt bra. Alla är sjukt trevliga och måna om alla löpare. Lindley (racedirectorn) är en fantastisk person. Man lämnar in två väskor vid starten som man sedan har tillgång till vid varje checkpoint. Sen har varje checkpoint allt möjligt vanligt som man kan förvänta sig, säger Henrik L.
Ja , arrangemanget är superbra! RD Lindley Chambers är helt otroligt involverad och alla som hjälper till ute på de nio depåerna är underbara. De står/sitter och väntar i flera timmar på varje löpare och är så underbart hjälpsamma och omhändertagande, fortsätter Henrik R.
Text: Sandra Lundqvist
Foto: Henrik Lowemark och Henrik Roos