När det gäller ultralöpning kan det vara bra att ha en plan. När planen inte går som det är tänkt är det en fördel att kunna planera om och göra det bästa av situationen. Och ibland kan det också bli så att även om det inte blev som det var planerat så blev det riktigt bra ändå.
Här berättar Rickard Hallgren om sin helg. En helg som skulle bli ett traillopp i Bryssel som blev ett tidslopp i Köpenhamn men som slutade som ett supportuppdrag.
En annorlunda racerapport från ett lopp som jag aldrig sprang och det loppet jag sprang bröt jag men den var ändå helt Magiskt!
Förra sommaren var jag på väg till New York for att springa TGNY 100 tillsammans med Anton. Det var hans första ultra och vi skulle genomföra det tillsammans. Jag flög med SAS via Köpenhamn men över Island fick planet tekniska problem och vände tillbaks till Köpenhamn. Anton som åkte med annat flygbolag kommer fram medans jag fick fira midsommar på Terminal 5 på Arlanda.
Helt novis på Ultralöpning med till del lånad utrustning gjorde Anton en fenomenal insats och grejade en 5:e plats på 100km! Jag själv anlände till New York strax efter Antons målgång.
Denna helg skulle jag åka med Martin till Bryssel där han skulle få göra sin Ultra debut på Ecotrail i Bryssel (82km).
Återigen reser jag med SAS och via Köpenhamn. Planet i Göteborg är försenat men trots det så håller vi på att missa planet då det inte kommer up någon information om Boarding eller Go To Gate. Det är först när vi hör våra namn ropas upp i högtalarna som vi får lite bråttom. Sist in på planet så flyger vi ner till Köpenhamn.
I Köpenhamn snabbar vi oss till gaten för flyget till Bryssel för att där mötas av att flyget är försenat med 1 timme. Ryktet om en strejk bland bagagelastarna på Köpenhamns flygplats når oss. Men då en del plan börjar lyfta så fylls vi med hopp. Ett hopp som sakta rinner iväg när brysselflygets avgång skjuts fram en, två tre gånger för att efter 3 timmar ställas in. Känslan av Deja Vue infinner sig.
Snabbt iväg till SAS Customer service där det är KAOS och lönlöst att få hjälp i rimlig tid. Ringer hem för att få hjälp med att kolla alternativa flyg, tåg, eller buss som kan ta oss till Bryssel under natten utan resultat. Vi drar en snyft historia vid gaten till en flight till Bryssel med ett annat flygbolag som är på väg att lyfta. De är förstående men kan inget göra. Vi kollar Google Maps om hur lång tid det tar att köra ner och springer till hyrbils-båsen för att kolla vad det kostar. Vi inser att det kommer kosta väldigt mycket pengar och vi kommer ändå inte hinna i tid till starten.
Tar kontakt med SAS Customer service utanför avgångshallen (där det är väldigt lugnt) ber om att få åka med första bästa flyget till Bryssel. Samtidigt kontaktar vi Tobias som är på plats i Bryssel och ber honom om hjälp med våra nummerlappar men när vi inser att det som SAS kan erbjuda innebär att vi kommer att komma 4-5 timmar försent till start så är det bara inse att det är kört. Det blir inget Ecotrail i Bryssel för oss. Deja vuen är ett faktum!
Martin och jag beslutar att istället ta en riktigt lång runda i och kring Köpenhamn på egen hand under lördagen istället.
På kvällen får jag info från David att det går ett 6,12,24 timmars lopp i centrala Köpenhamn på Lördagen, Asta Maries 24h löb. Martin och jag bestämmer oss att vi åker dit och kollar om vi får starta.
20min innan start sladdar vi in med Taxi och drar vår historia för Race Director Sören som utan att blinka svarar att givetvis får vi varar med och ger os de två sista nummerlapparna.
Till min stora glädje träffar jag på några seriöst duktiga och genuint härliga ultra vänner som det var alldeles för länge sedan jag träffa, Anna, Dan och Fredrik.
Jag startar i 6timmars men Martin, sjukt sugen på 82km, spänner bågen och tar 12 timmars på den 2km långa slinga runt Sortedam i centrala Köpenhamn.
Vi drar iväg kl 09:00 men efter 15 km så blir känslan i min kropp inte alls bra, Den förstärks också av att jag verkligen, verkligen inte gillar att springa varken tidslopp eller runt, runt. Det är ont i halsen, hurven och smärta från ett sannolikt revbensbrott som jag ådragit mig under veckan innan. Jag börjar gå efter 20km och när Anna (som också sänkt tempot till gång) frågar om vi inte ska ta en go kaffe i solen istället så är jag färdig med loppet. 26km blev mitt resultat.
Jag och Anna fokuserar nu istället på att supporta Martin och Dan så att de ska få en så bra resa som möjligt på deras 12 timmars runda.
Dan har aviserat att han ska köra på feeling. Dans feeling är nedskriven i ett Excel ark med exakta tider för gel, dryck och salt. Och med Dans rutin så är det ganska lätt supporta honom. Det är härligt när ens feelings kan struktureras upp i ett Excel sheet 
Med Martin var det en helt annan femma. Martins fokus var att springa lika långt som loppet i Bryssel dvs 82km. Martin har aldrig sprungit ett tidslopp, han har aldrig sprungit längre än ett maraton, Martin har aldrig varit på ett ultralopp. Han har ingen aning vad som väntar honom.
Han matar på i stadig fart och han passerar maratondistans utan några som helst problem. 50 km passeras sen 60 och 70km. Ju närmare 80km han kommer ju mer frågar Martin om hur långt han kommit och vad klockan är. Även om Martin har mycket tid kvar tror jag och Anna att Martin kommer stanna vid 82 för det är där han satt sitt mål. Men vi försöker trigga honom när han börjar närma sig 80km med att han har 90 km inom räckhåll bara han rör sig framåt samt att han har möjlighet att bli tvåa i loppet men bara om han försätter (vilket var lögn då hans andraplats redan var säkra).
Martin passerar 80 och 82km och betet att nå 90 km har fastnat. Martin försätter, men väldigt snart så lägger kroppen av och Martin har svårt att ta sig framåt och har svårt att motivera sig. Anna och jag trummar in betet om en andra plats för att få Martin att fortsätta framåt. Med varvtider på 20-23 min på den 2km långa slingan ser vi att möjligheten till 100km på 12h sakta börjar försvinna.
När Martin passerar 90km och har mindre än 60min kvar så får han infon från mig och Anna att han teoretisk har chans att passera 100km. Martin säger att han kommer att gå sista timmen men han får mothugg av Anna som säger till Martin att – Man kan också springa sista timmen!.
Vi släpper iväg Martin på varvet och ser plötsligt att han börjar springa efter att ha gått i en och en halv timme.
Martin är tillbaks från ”andra sidan” och har mentalt fått vittring på 100km. Han går från varvtider på över 20min till varv under 10min. I varv efter varv kör han i ursinnigt tempo och med 5 minuter till godo så passerar han 100km.
Martin lyckades kör sista milen på under 50 minuter!!! Totalen blev 101,5 km och en kassaskåpssäker andra plats i hans första Ultra som egentligen skulle vara ett traillopp i Bryssel men blev ett tidslopp i Köpenhamn.
Dan vann på fin fina 135km som den rutinerade ultraräven han är!
Utöver detta gjorde Petra ett fantastiskt resultat på 6 timmars med 77km och nytt pers.
Och Lisa tog hem segern på 24 timmars.
Den är en ynnest att få vara med och se när magin sker för det Martin gjorde var helt Magiskt!!!
Tack Martin, Anna, Dan, Fredrik, Petra, Tobias, Lisa, David och Søren.
Text och bild: Rickard Hallgren