Mikael Forsström är en ultralöpare som står bakom utmaningen ”Spring tills du stupar” på Facebook. Det finns en variant i februari och en i juli. Utmaningen går ut på att springa eller gå dagens datum i km. Det är fint med människor som sprider träningsglädje och därför ville vi ställa ett par frågor till Mikael.
Hej Mikael! Får jag intervjua dig om din ultralöpning?
Javisst, jag är ju inte så aktiv längre men du får gärna intervjua mig! (Typiskt ultralöparsvar, reds. anm).
Du svarar när du hinner! Hur kom du in i ultrasvängen?
Ja, du får svar lite sporadiskt för jag är ute för att samla ihop 22 km! Jag började med ultra ganska sent – 2008 tror jag. Ulla & Peter Lembke bjöd in till ett sociallöp och jag fastnade både för de långa distanserna och det trevliga sällskapet.
22 km den 22:a februari som det är idag. Du ligger bakom utmaningen ”Spring tills du stupar ” på Facebook. Hur kom du på den idén?
Ja, nu är jag hemma efter dagens 22 kilometrar. (Notera gärna hur en ultralöpare definierar sig som ”inte så aktiv”, reds anm).
Idén till spring tills du stupar är inte min. Jag registrerade tidigare min träning på Fetcheveryone – en brittisk träningssida ungefär som jogg.se. Där fanns möjlighet att skapa olika utmaningar och någon kom på idén att springa lika många brittiska miles som datumet varje dag under februari. Jag hakade på och några andra svenskar med mig. Året därpå, 2015, ville jag göra samma sak men springa kilometrar i stället för miles. De var lite tveksamma att erbjuda den möjligheten på Fetch men gav mig OK att skapa ett parallellarrangemang på svenska på Facebook. Nuförtiden finns även originalet Run Until You Drop (RUYD) på Facebook och de tillåter både miles och km. Däremot är det bara vi i Sverige som även kör den populära julivarianten.
Den har nåt du kallar för bankgaranti?
Ja, juliutmaningen är mer min egen skapelse. Jag fick mycket positiv feedback efter februariutmaningen och önskemål om att göra en lite snällare sommarvariant. Juli var en bra månad eftersom det går få tävlingar men juli är också en lång månad och många reser på semester eller vill slappa på stranden soliga dagar. Eftersom jag själv och flera av oss andra skulle springa Hornstull-Järna (57 km) första helgen i juli så låg tanken att införa ”bankgaranti” nära tillhands. Bankgaranti innebär här att det till skillnad från februariutmaningen är tillåtet att ”sätta in” kilometrarna på sitt virtuella löparbankkonto och utnyttja dem framåt i månaden. Däremot är det inte tillåtet att gå minus på kontot. Den som gör det stupar.
Har du klarat alla utmaningar?
Nej, jag har fått bryta februariutmaningen de två senaste åren för influensa respektive vinterkräksjuka. Jag konstaterar att det finns substans bakom februaris rykte som sjukskrivningarnas och vab-dagarnas månad.
Det verkar vara en ganska snäll grupp med extremt lite tjafs. Hur har du lyckats hålla så god stämning?
Det har faktiskt varit en mycket medveten och avsiktlig taktik från första början. Jag hade sett liknande grupper spåra ur på grund av tävlingshets och av folk som ville marknadsföra sig själva och sina åsikter. Jag har hela tiden försökt hålla tävlingsmomentet på så låg nivå som möjligt. Jag modererar inte gruppen så hårt men är noga med att de som släpps in inte missbrukar förtroendet. Annars är det gruppens alla trevliga och engagerade deltagare som främst bidrar till den goda stämningen, och så kattbilderna förstås!
Vad är grejen med kattbilderna?
Kattbilderna har varit med från första början och är en del av paketeringen. Jag jobbade ett tag som marknadsförare och läste kurser i reklam och retorik och reklam och psykologi på universitetet. Katter har många goda egenskaper i sådana här sammanhang. De fångar uppmärksamheten och de är avväpnande. Katter går sina egna vägar så det lönar sig inte att bli arg på en katt. Sedan är ju kattbilder och kattfilmer ett internetfenomen i sig – Spring tills du stupar har flera medlemmar som bara är med för katternas skull.
Har du dragit in några i ultralöpning genom dina utmaningar?
Sannolikt, men jag kan inte peka på några direkta namn. Bara omständigheten att de som vill prova på utmaningarna blandas och diskuterar med erfarna ultralöpare har säkert tänt nyfikenheten hos vissa.
Tillbaka till ultraloppen. Positiv energi i all ära, men ge oss gärna nåt riktigt lågvattenmärke. Sämsta loppet för din del?
De sämsta loppet borde finnas bland de jag brutit och det jag närmast tänker på är Jättelångt! som jag bröt i somras på grund av dålig form. Det kändes extra tungt att bryta eftersom jag sprungit samtliga tidigare 10 upplagor och räknar Jättelångt! som ett av Sveriges finaste och bästa arrangemang.
Vad är det konstigaste du varit med om på något lopp?
Oj, det var en oväntad fråga men jag har hallucinerat på några långa ultralopp och jag tänker tillbaka på Full Moon Race för några år sedan och som också är en av Sveriges finaste och mest spektakulära ultror. Jag hamnade ensam i mitten av loppet och natten. Jag hade pannlampan på så svagt som möjligt för att spara batteri och tyckte plötsligt att vilda djur hoppade ut ur Österlens buskar och jagade mig. Jag jobbade på så gott jag kunde och när det började ljusna tyckte jag mig se en person ligga livlös tvärs över den gång- och cykelbana jag kommit ut på. Det visade sig dock vara en högst verklig person. En medtävlande som strax före min ankomst raskt hoppade upp och sprang i mål med betydligt bättre krafter än vad jag som blivit jagad halva natten kunde uppbåda.
Största aha-upplevelsen vad gäller ultra?
Insikten att det fanns en löpdisciplin där även en fysiskt medioker person som mig kunde kompensera med taktik och mental styrka kom faktiskt som en aha-upplevelse när jag började med ultra.
Stor igenkänning! Men nu ska du få glänsa. Bästa upplevelsen….när kände du dig som en superhjälte mitt under ett lopp?
Det har nästan aldrig hänt. Men när jag sprang 24H på Skövdes Ultrafestival och lyckades pressa mig över 200 km trots magproblem halva loppet så var jag hjälte i mina egna ögon.
Starkt jobbat och en prestation att vara stolt över. En sista fråga bara för att få det svart på vitt. Är du hund eller kattmänniska?
Jag har haft både hund och katt. Jag gillar alla djur som gillar mig men inte äter upp mig. Just nu har jag två katter som tar hand om mig så det är väl bäst att jag svarar kattmänniska för husfridens skull.
Intervjuad av: Linda Mpili
Foto: Privat