Ett par mindre smickrande bilder efter en badsemester i Tyskland fick Erik Lagerblad att komma igång med löpningen. Året var 2011 och Erik var i 40 årsåldern. Fem år senare, 2016 blev det en start i Munkstigen trailrun som blev debuten på tävlingar längre än marathon.
Sista helgen i maj arrangerade André Rangelind Frykstahöjden backyard i Kil i Värmland och Erik stod på startlinjen till sin första backyard.
Dan Fallquist vann loppet på 26 varv med arrangerande André som tvåa på 25 varv. Erik hade som plan att springa 12 timmar, vilket han också gjorde och fick sig ett rejält distanspers.
Erik, vad tyckte du om arrangemanget?
Kanonbra. En fantastiskt vacker bana och supertrevliga funktionärer och medtävlande. Det var planerat utefter de restriktioner som gäller i dessa dagar. All föda togs med tänger och skedar efter att man handspritat sig. Det var gott om plats i det inhägnade området där endast tävlande och funktionärer fick vistas.
Vad gjorde att du ville testa backyard?
Avsaknaden av andra tävlingar gjorde att jag valde att testa
Vad tyckte du om konceptet?
Mycket roligare än jag hade förväntat mig. Det var dock en konstig känsla att inte ”trycka på” utan fokusera på energieffektiv löpning. Jag kom efter hand in i det och det kändes mer naturligt efter några varv.
Blir det fler backyards nu?
Absolut. Mitt mål för dagen var att vara med i 12 timmar, vilket jag fixade. Känner att jag hade mer att klämma ur kroppen så det blir till att testa igen.
Hur kändes kroppen efteråt?
Jag var ordentligt stel i benen och låren gjorde sig påminda under natten. Förutom det och några elaka blåsor på fötterna så höll kroppen bra. Jag var väldigt hungrig i några dagar efter loppet vilket säkert beror på att jag hade lite svårt att få i mig tillräckligt med mat under tävlingen.
Hade du ett speciellt upplägg för varje varv med gåpauser och sånt?
Jag läste på någon site att 48 minuter per varv var optimalt. Det är ju naturligtvis väldigt personberoende men visade sig passa mig bra. Jag valde att inte sätta mig ner mellan varven då jag upplevde att jag blev väldigt stel i benen efter att ha suttit ner. Något som jag hade missat var att ta med vatten ut på varvet. Jag trodde att det skulle räcka med att dricka vid varje vila men det visade sig vara för dåligt. Fick låna en blåsa vilket var min räddning.
Jag lydde de råd jag fick av mina medtävlande och gick i alla branta partier oavsett om det var uppför eller nerför. Jag hade även vissa partier av en stig som jag alltid gick på då det var mycket rötter att snubbla på.
Skulle du vilja springa fler ultralopp?
Det ligger nu mer i min planering. Jag skulle gärna vilja springa ultravasan 90 då upplägget med många stationer känns rätt för mig.
Jag hade inga ultra planer innan jag varit med i Frykstahöjden backyard. Att jag nu mer är sugen på längre lopp är väl det bästa betyg arrangören kan få.
Text: Sandra Lundqvist
Foto: Peter Carlberg