Att genomföra ett ultra lopp med flera distanser i Corona-tider kräver nästan lika mycket av arrangören, som det gör av löparna som ska genomföra loppet. Inför loppet så kunde upptakten följas på sociala medier och det fanns en spänd förväntan inför premiären av något nytt, Halland Ultra Beach Trail (HUB ). Namnet klingar av något avspänt, njutbart och kanske en aning exotiskt. Det för tankarna till långa härliga badstränder, vackra havsvikar med soldränkta klippor i solnedgången, öppet naturlandskap, kohagar, mysiga skogsstigar och en glass eller en kopp kaffe vid någon kiosk på vägen. Kanske var det så många tänkte och det var ju helt rätt. Men det fanns ju mycket annat också.
Bakgrunden till HUB är budkavels utmaningen Ultra Trail Exploring, som togs fram av Matts Björklund och Robert Rundkvist 2019. Den banan gick mellan Kungsbacka – Mölle och var tänkt som en stafett i sex etapper.
HUB är flera lopp på en och samma gång med distanserna 50km, 72km, 100km, 100miles och 200 miles. Längsta distansen, 200 miles som går över sex etapper med en maxtid på 72 timmar, startade från Götaplatsen i tre vågor om ca 20 löpare där första vågen gav sig i väg kl.22:00. När sista vågen ger sig i väg kl.00:00, går även starten för första etapploppet HUB I ”Skogen och Heden” 72km. Inramningen var perfekt med spänd förväntan som ackompanjerades med musiken och fest sorlet från uteserveringen, där de som satt där hade troligen inte en aning om vad som utspelade sig nere vid Poseidon-fontänen framför deras ögon.
Det är som en stor familjefest, speciellt nu när de flesta tävlingar ställts in. Det är dock endast ett fåtal av de som startar på 200 miles som gjort distansen tidigare, så det kommer att krävas personliga distansrekord för merparten av startfältet för att ta sig i mål.
När starten går är det ett glatt och modigt gäng som ger sig ut på första etappen, som via Chalmers ringlar sig ut mot naturreservatet Ängsgårdsbergen, vidare ut mot Sisjön och stigarna i Sandsjöbacka. Jag springer i andra startvågen och vår grupp håller ihop. Det lite nervösa samtalet kring navigationen byts mot skämt och skratt när vi omsluts av mörkret och naturen. Månen försöker ta sig igenom några moln, naturen sover, det är tyst bortsett från ljudet av våra steg som skapar en slags meditativ känsla där vi blir mer och mer synkroniserade i steg, andetag och kanske tanke. Någonstans efter Oxsjön blev vi omsprungna av en urstark Tomas Amneskog, sprang den första etappen ca 72km som ett lopp vilket han vann. Strax efter det kommer 200 miles ledarduo, Mikael Hedman och Andreas Johansson flygandes. Vi fortsätter fram på ömsom stigar, grusvägar och vänder tillbaka ner mot Valida Sandö efter att vi passerat Sandsjön och rundat under E6:an. Vid E6:an bjöds första tillfället att fylla på t ex vatten vid bensinstationerna.
Än så länge så har det varit njutbart. Inga konstigheter eller extrem terräng eller några direkta andra hinder att forcera. Första smakprovet kommer när banan tvingar ut löparna längs strandlinjen på vägen mot Validas naturreservat och efter natten kommer nu också värmen från en klarblå himmel. Efter Lerkil, där det går att fylla på vatten, börjar banan avslöja mer och mer av Robert Rundqvists (konstruktören av HUB) tänk som vecklar ut sig i små portioner lagom att tugga i sig utan att det ska kännas oövervinnerligt på något sätt. Efter 8 timmar och 27 minuter, kommer segraren för det första etapploppet Tomas Amneskog in och blir den förste segraren i HUBs historia. Det är bra stämning i depån och majoriteten av löparna känner sig fräscha efter den första natten.
När depån stänger så går starten för nästa etapplopp, HUB II ”Fjorden och Berget” 52km.
Efter första etappen så blev det härlig avslappnad sea-side löpning från Gottskär in mot Kungsbacka, där det gavs en chans att äta ordentligt. Efter Kungsbacka börjar banan byta skepnad. Nu är vi på väg ut i ett öppet naturlandskap som bryts av med obanad terräng eller väldigt små stigar genom skogar och täta snår, det är nu det börjar och många fick nog göra den här sträckan i mörkret. Sträckan efter Fjärås, ner mot Torpasjön och vidare under E6:an ut förbi Ölmevallasjön är det nog många som helst vill glömma. Väl nere på andra sidan Varbergsvägen, så tvingas löparna ut i vattnet och i stort sett längs med strandlinjen resterande vägen till etappmålet Ölmanäs som stänger kl.02:00.
Sussi Lorinder är först i mål på etapploppet HUB II ”Fjorden och Berget” 52km. Hon tycker att banan har varit ”intressant” och att det blev bra värmeträning inför Spartathlon.
”Av jord är du kommen…”
Ölmanäs går numer under namnet ”Runners grave”, här återvinns delar av stupade ultralöpare som fortfarande är användbara. Naturens kretslopp blir ibland väldigt påtaglig, hur allt hänger ihop och att vi människor bara är en del av det stora hela. Av 47 startande på 200 miles, så var det 19 (lite drygt 40%) löpare som fortsatte att kriga vidare efter depån. Här valde också Mikael Hedman att kliva av p g a skada och lämnade Andreas Johansson i ensam ledning med knappt 3,5 timme före Stefan Fastesson.
Än en gång sänkte sig natten. Många löpare kanske tänker att 10km tar ca 1 – 1,5 timme på en tuffare bana eller att en viss mängd höjdmeter klaras av inom detta tidsspann. När du väl kommer ut längs kustlinjen på HUB, så är en timme inte värd speciellt mycket i distans och värmen gjorde inte det hela lättare på något sätt. Timmarna och dagarna går, allt flyter ihop. Hur lång tid tar det innan man glömt bort när starten gick? Stefan Fastesson började tänka i ”brötmeter” i den obanade terrängen inne i skogen.
”Folkhälsomyndigheten informerar – Värmeböljor kan leda till hälsoproblem och ökad dödlighet…”
Ut mot Näsbokrok så är det fortsatt exponerat efter stranden, som övergår till sandstrand, stenstrand, klippor och efter stranden i Åsa kommer ett ca 500m långt vad.
I GPS-trackern ser vi att Andreas Johansson ligger på hårt och utökar sin ledning kraftigt. Stefan Fastesson, som främst är van vid stage-race, sover ett par timmar vid varje depå för att kunna vara någorlunda återhämtad och kunna hålla ett högre tempo. Värmen är påtaglig och nu är det mycket strandnära löpning ner mot Ringhals och vidare ut på klipporna efter Bua. Här är en av de tuffare delarna på banan med ca 10km av mycket sten och ojämn terräng som sliter på fötterna.
I höjd med Klosterfjordens GK övergår det till asfalt i ca 6km innan löparna når fram till Kärradals camping. Nu har 200 miles löparna gjort hälften av sträckan. På vägen in mot depån så är det ett par löpare som kliver av tävlingen. Andreas Johansson passerar här en halvtimme före mid natt medan ”jägarna” Stefan Fastesson, Tommy Carlsson och Gunnar Wärmfeldt kommer in vid 9-tiden på morgonen, tar en lugn frukost och ser alla relativt pigga och glada ut. Innan depån så kommer även ytterligare ett par 200 miles löpare att bryta tävlingen. Ut från Kärradal är det endast 12 löpare kvar i 200 miles loppet. 
Depån stänger och starten för 100 miles går. Löparna ska göra en liten extra sväng innan de kommer in på samma banan som 200 miles löparna. Etappen ner mot Olofsbo börjar med skog, som till en början är obanad, övergår till stig för att sedan leta sig ner över en åker till en liten ”klättringspassage. Mitt i ingenstans ligger det en bergsupphöjning, där det inte är helt enkelt att ta sig över. Väl ute på Fyrstrandsvägen, så är det enkel navigering och snabb väg ner mot Naturum och Getterön. Här kan löparna fylla på med naturlig och härligt kallt vatten, innan de fortsätter ut på Östra Hamnvägen som skär genom Varberg via strandpromenaden och ut till stentornen vid Subbe Fyr. Härefter kan man säga att ”beach” delen av loppet börjar, när löparna kommer ut på Apelviken. Här börjar också en del av banan med lite andra inslag, som löparna kanske haft svårt att föreställa sig.
”Galna kor, hästar och fågelskit”
När de rundat Träslövsläge och tagit sig genom en bit av naturreservatet, så kommer de fram till vadställe över till Galtabäcks De flesta kommer nog ihåg romantiska kohagar, full med söta och snälla kor i naturlandskap från barnsben. Alla kor är det inte snälla och för att komma ut i havet så kan löparna antingen välja att gå genom kohagen och riskera att bli jagade eller vada en bit i tång blandat med fågelskit, som i den här värmen har en magisk lukt. Det är kanske här som tankarna börjar snurra på deltagarna, ”vad gör jag här och vad håller jag på med…” och det fortsätter efter Utterås naturreservat. När löparna är på väg ner mot Digesgårds naturreservat så har de nog en härlig cocktail med fågelsk-t, finkornig sand och lite annat i sina blöta skor som de får chansen att ”tvätta bort” efter Glommens hamn i ytterligare ett vad.
Det är kanske också här någonstans som det kommer ett avgörande skede i 200 miles tävlingen. På väg in mot Olofsbos camping så har Andreas Johansson haft ett avstånd mot ”jägarna” på, som mest, drygt 10 timmar. Men hastigheten har slitit främst på Andreas fötter. Väl inne på Olofsbo, så får han en översyn men måste motvilligt acceptera att det är över för den här gången. Han har visat att det går att ta sig fram i ruskigt hög fart genom den här terrängen och det hade varit otroligt spännande att se vad hans sluttid kunnat bli. Det här gör ju ett tvärkast på leaderboard och ny ledare är Stefan Fastesson med Tommy Carlsson bara någon halvtimme efter. Tommy som än så länge valt att gå utan att sova börjar känna av utmattningen på flera sätt. Men han är fortfarande glad, utstrålar positiv energi och kampvilja. Ytterligare två timmar efter Tommy finns Gunnar Wärmfeldt och Mikael Antonsson. Därefter ligger de i par: Jan-Erik Ramström och Per Rabe, Emmy Karnerud och Ellen Westfelt, Pernilla Otto och Fredrik Forsström, Mikael Andersson och Max Skedebäck. Stefan Fastesson väljer att sova en stund medan Tommy fortsätter. Både Gunnar och Antonsson ser slitna ut men verkar pigga, sugna på mer och ger sig även de ut utan sömn efter relativt kort tid i depån.
Mörkret sänker sig åter igen och inne i depån får vi veta att solen har tagit extra hårt på Jan-Erik Ramström. Jag springer ut för att möta upp honom och Per Rabe. Från väderkvarnen har man en bra vy över raksträckan längs Aspelunda Frisens och det tar inte lång tid innan jag ser deras pannlampor blinka till därute i mörkret. På vägen in mot depån pratar vi inte så mycket, det är onödigt. Jag vet att Jan-Erik kämpar och har det jobbigt. När utmattningen (både fysiska och mentala) knackar dig på axeln, då kan det vara svårt att kontrollera sina känslor och hålla tillbaka tårarna. Vi ser till att Jan-Erik får ordning på sina saker och får sätta sig ner. Medan Per Rabe gör sig redo för att ge sig ut i mörkret igen, ser jag att Jan-Erik pratar i telefon och han verkar inte gilla vad rösten på andra sidan säger. Efter samtalet med Kristina Paltén har Jan-Erik fått stränga order, att sova maximalt i 30 minuter sen ska han ut igen. Sagt och gjort. Efter ca 30 min sitter Jan-Erik i stolen igen, ler och skrattar märkbart piggare och tar på sig skor och de kläder han behöver. Det tar inte lång stund innan han är på väg ut igen.
Emmy Karnerud och Ellen Westfelt har tagit kampen till en ny nivå och med fötterna i skönt svalkande vattenbad, frågar de lite försiktigt om Robert Rundkvist tycker att det är roligt att tvinga ut löpare i sk-ten…Strax därpå kommer Pernilla Otto och Fredrik Forsström. De väljer att försöka komma ut snarast medan Emmy och Ellen sover en stund. Mikael Andersson och Max Skedebäck som också kommer samtidigt som Pernilla Otto och Fredrik Forsström väljer att stanna i depån och bryta tävlingen.
När depån i Olofsbo stänger, så är det nio löpare som kämpar vidare ner mot Tylösand som är nästa stopp.
Ut på Olofsbo havsbad och mer finkornig sand, som bryts av med obanad med små stigar på vägen mot Falkenberg. Här är det ca 5km strandlöpning innan det bryts av med klippor, sten och småstigar genom Ringsegårds och Grimholmens naturreservat, innan en kortare strandlöpning före Suseån. Här kan löparna välja att vad eller simma beroende på vatten nivå. Härefter är det ytterligare ca 5km strandlöpning som återigen övergår i drygt 14km stenig terräng som sliter på fötter och knän för att sedan vika in i Haverdals naturreservat/skogen och avslutningsvis komma ut på Tylösands milslånga sandstrand. Med tanke på värmen och hur långt löparna har sprungit, så är det här en mycket tuff del av banan.
Foto: Patrik Hernvall ”Ultralöpnings romantik i solnedgången”
”40.000 badgäster på Tylösands strand och några ultra löpare”
Väl framme i Tylösands depå så har Stefan Fastesson, återigen, hunnit ikapp och förbi Tommy Carlsson. Stefan visar inga speciella tecken på svaghet eller utmattning, han är glad och utstrålar positiv energi vilket är helt fantastiskt efter all påfrestning från både sol och underlag. När ”jägarna” kommer in, så är Leaderboard i stort sett oförändrad. Här finns nu mycket service att få och det bjuds på våfflor. När jag ock Niklas Karlsson kommer dit, då har redan Stefan Fastesson och Tommy Carlsson passerat. Vi hittar Gunnar Wärmfelt sittandes i solen och han verkar njuta av det. Gunnar får hjälp med att snabbt komma i väg för att inte förlora för mycket tid. Det är inte så stort avstånd upp till ledningsduon och när det gått så här långt in i loppet, så kan vad som helst hända.
Efter depån går banan återigen ut på stranden i en dryg kilometer för att sedan övergå i en fantastiskt härlig löpningsupplevelse längs Prins Bertils stig hela vägen till Halmstad. Här kan det vara att det går att skymta målet på andra sidan Laholmsbukten. På vägen ner mot Båstad, så bryter Mattias johansson och kliver av tävlingen.
Nu börjar nog slutet kännas som en realitet och en praktisk möjlighet. Inne i Halmstad står luften still, vi glider sakta med bilen och får syn på Stefan Fastesson som rör sig längs järnvägen. Vi kör in och ställer oss på Stålverksgatan och möter honom med applåder och tillrop. Han är glad och utstrålar styrka. Snart ska han ut på Östra stranden och då är det drygt 30km sandstrand kvar, förutom ett kort vad. Vi åker till inloppet av Fylleån, står på andra sidan och ser hur Stefan Fastesson närmar sig, inte bara målet utan även ett välförtjänt svalkande dopp. 
Han kliver upp på andra sidan som en ny människa. Här nånstans får vi också höra att det går tungt för Tommy Carlsson, som i stort sett inte har sovit något alls. Värmen är fortfarande brutal och uppe vid macken i Snapparp finns massor med svalkande dryck och annat att köpa. Alla som fortfarande är ute på banan har nog fått en kick av tävlingsledningens beslut i Tylösand, som förhoppningsvis gett ny energi. Vi åker före till Snapparp och där väntar redan Stefan Fastessons far och bror som har följt i stort sett hela loppet och peppat Stefan vid varje depå.
Om Ölmanäs kallas för ”Runners grave” så kommer macken i Snapparp att kallas för ”Runners paradise”, det är som en fyr i natten där det går att få mat, iskalla drycker, kaffe, snabba kolhydrater,…
Vi peppar på flera 100 miles löpare som kämpar sig upp mot krönet, där de kan se macken. Rikard Hallgren är plågad men ler stort. Till slut dyker Stefan Fastesson upp nere vid foten av backen upp mot macken tillsammans med sin bror. Det blir en välförtjänt paus in i det luftkonditionerade rummet.
Det blir lite härligt häng och det är flera löpare vid kafé borden där inne. Det blir en alkoholfri öl sen ”kastar” vi ut löparna igen, det är ju inte här firandet ska ske. Framför sig har de nu ett skogsparti med fin stig innan de svänger ut stranden igen vid Melbystrand och Marias Camping. Här ser de nu ca 9km strand åt höger och ca 10km strand åt vänster, dit de ska och totalt drygt 15km till mål. Målet i Båstad är målgång för flera lopp samtidigt. Förutom 200 miles, så går 100 miles, 100km och 50km i mål här.
När vi hänger i målområdet kan vi konstatera att värmen har tagit hårt på löparna i alla distansgrupper. Alla har kämpat och gett allt, kanske till och med mer än de trodde att det fanns. Ultralöpning är fantastiskt på det viset, det lockar fram vår nedärvda förmåga att kämpa och inte bara lägga oss ner på marken och gråta när det blir jobbigt. Det är många som under dessa tre dygn har testat sina gränser och det ska visa sig att vissa även flyttat sina gränser på ett enastående sätt.
Resultaten så här långt i Båstad är:
52km HUB VI ”Sanden och Havet”; Anton Lindholm, Johan Heidenberg, Ika Winge
100km; Patrik Alvånger, Anton Wilson, Kristina Ruscak
100 miles; Martin Lindahl, Mikael Blomqvist, David Bodiroza
HUB trail går in på upploppet. Allt arbete med bandesign, planering, hantering av dropbags, GPS-sändare och depåer. Alla löpare, funktionärer och åskådare runt omkring. All energi som samlats, ska nu förlösas genom målgången. Jag står, väntar och tittar ner längs Strandpromenaden. Det är historia som skrivs, segraren i första upplagan av Halland Ultra Beach Trail 200 miles ska när som helst uppenbara sig. Det kommer en familj med barnvagn gåendes och det är ju en kontrast till den verkligheten jag befinner mig i. Där, där, längst bort på Strandpromenaden kommer han. Stefan Fastesson har nu en knapp kilometer kvar till målet, han springer, han är glad och utstrålar positiv energi. Stefan har varit ute i mer än 65 timmar
– ”Skönt att få gå i mål, samtidigt känns det lite sorgligt att det är över. Det har varit en otrolig upplevelse och jag är så tacksam för all support och pepp som jag fått längs vägen”
Vi rundar båthamnen och när vi springer förbi hörnet på Peppes Bodega, är det ca 200 meter kvar och folk hurrar och hejar längs upploppet. Stefan Fastesson går i mål efter 65 timmar och 42 minuter. I samma stund som han bryter mållinjen så förlöser han hela HUB tral. Han binder ihop Götaplatsen (Göteborg) och Skansen (Båstad) utefter den sträckning som Robert Rundkvist har lagt.
Alla timmar som både arrangör och löpare lagt på förberedelser blir en slags värkningsprocess. Loppets genomförande är själva ”arbetsfasen” med den kamp och smärta det för med sig, där människor runt omkring som vill att du ska lyckas stödjer och peppar dig med omtanke och goda råd. Detta övergår sedan i själva förlösningsögonblicket, den sista ”pushen” över mållinjen. Här efter upplever vi alla ett tillstånd av lycka och tacksamhet, känslan är påtaglig och här kan även läkningen påbörjas.
Knappt 2,5 timme senare så kommer en, alltid leende, Tommy Carlsson in mot mål. Tommy valde att försöka köra på i ett sträck, utan planerad sömn. Han har slitit hårt i värmen och belönas med andraplatsen, efter 68 timmar och 9 minuter som dagarna efter varvade ner med lite svalare aktiviteter som Vansbrosimmet – home edition.
Ytterligare ca 2 timmar och 10 minuter ser vi Gunnar Wärmfeldt, hemma sonen från Kungsbacka. Före starten så var Gunnars distans rekord på drygt 120km, nu har han adderat ytterligare 200km. Under loppets gång har Gunnar varit nere för räkning ett antal gånger men lyckats mobilisera både mental och fysisk kraft för att kämpa vidare. När han bryter målstrecket som tredje löpare, efter 70 timmar och 20 minuter är han lycklig och tacksam för att det är över.
Fjärde och sista löpare att skära mållinjen inom 72 timmar, som var den stipulerade maxtiden, är Mikael Antonsson som varit ute i 71 timmar och 45 minuter. Mikael säger – ” Jag har sprungit, gått och klättrat. Jag har sovit i en koja på en strand, jag har sovit på marken i en fårhage, jag har simmat över en å, jag har vadat genom dy och stinkande rutten tång, jag har zickzackat mig igenom Tylösand bland 40.000 solande och badande människor. Många har applåderat och hejat uppmuntrande medan andra har sett på mig som om jag vore en utomjording”. Mikael samlade även in pengar till välgörenhet under loppet tillsammans med några andra löpare.
Tävlingsledningen fattade ett beslut innan depån i Tylösand stängde: ”I samband med stängningen av Tylösandsdepån sent på söndageftermiddagen förlängdes cut-offerna för att ge det illa fåtal kämpar som fortfarande fanns ute på 200 miles-banan efter CP4 en möjlighet att slutföra. Beslutet fattades med hjärtat och i stundens hetta men vi står fast vid att det var och är korrekt; HUB är inte i första hand en tävling utan ett äventyr som handlar om att ta sig från norr till söder genom Hallandskustens alla skiftande miljöer, att ständigt fortsätta framåt och att aldrig aldrig ge upp. Tar man sig till Båstad innan vi har hunnit riva målet och åka hem så har man såklart fullföljt.”
Detta beslut möjliggjorde att ytterligare fem löpare kunde få en målgång efter mer än tre dygns kämpande, varav två stycken satte personligt distans rekord vilket var deras mål.
Här kan ni läsa alla resultaten
Undrar om det går att få nytt publikrekord nästa år?
Längs stränderna fanns det otroligt mycket publik, mycket mer än väntat. Personligen kanske jag hade valt en plats i skuggan när man nu ska följa en sådan lång tävling i sådan värme.
Ultra Sverige har fått ett nytt lopp som mäter 200 miles mellan Göteborg och Båstad, många av deltagarna säger att det är det värsta som någonsin gjort. En del blir tysta, tårögda och får något konstigt i sitt ansiktsuttryck. Loppet kan nog bäst sammanfattas med:
” I shall be telling this with a sigh. Somewhere ages and ages hence: Two roads diverged in a wood, and I – I took the one less traveled by, and that has made all the difference.” – Robert Frost
Text: Stefan Bergsten