Linda Pilerud är 42 år från Skövde. Hon beskriver sig själv som en kontorsråtta som coachar lite löpning och funktionell träning när hon inte tränar själv.
Sandsjöbacka 2019 var ultradebuten men det var egentligen mest en förberedelse för längre distanser inom OCR (hinderbana), men efter det har det bara fortsatt.
Min ”egentliga” sport som jag tävlar i är OCR och som alla andra började jag med mer ”vanliga” lopp där, 8-10 km, men insåg efter min första OCR- ultra sommaren 2019 att det var där jag kunde konkurrera. Inom OCR ligger en ultra på 50-60 km med runt 60 hinder av olika sort, på mästerskapsnivå brukar det vara i 24- timmarsformat.
Vad är det som gör kombinationen ultra och OCR bra?
Att springa ultra utan hinder är otroligt bra träning för OCR på långa distanser. En OCR-ultra tar oftast mellan 10-12 timmar pga många hinder och tuffa banor med många höjdmeter, så att vara förberedd på att hålla på under lång tid är en enorm fördel. Även det faktum att det arrangeras väldigt få långa OCR-lopp gör att det är bra att hålla igång löpningen med rena löpultror.
Ni valde att springa från Uppsala till Stockholm, vad var det som gjorde att ni valde det?
Tillsammans med min goda väninna Frida Asker sprang jag mellan Uppsala C och Stockholm C den 24 april, ca 80 km. I brist på lopp så hittade vi det arrangemanget och blev båda sugna! Frida ville gärna testa att springa längre än hon gjort tidigare och jag såg det som ett perfekt långpass med test av energi och utrustning inför kommande ännu längre utmaningar.
Hur hade ni lagt upp dagen?
Uppsala till Stockholm var inget riktigt lopp utan mer ett sätt att komma ut och springa ett mindre gäng tillsammans, vilket också innebar att det var självsupport som gällde. Så ganska mycket energi i packningen och en GPX- fil i klockan var på plats innan. Tanken var en trevlig dag tillsammans i det tempot som kändes ok, men allt gick över förväntan (mycket tack vare korv med bröd i Märsta!) och vi kunde hålla en bra tempo och gott humör hela vägen. Frida slog sitt tidigare distansrekord med 11 km.
Hur har din motivation påverkats av inställda lopp under pandemin?
Jag saknar verkligen att springa riktiga lopp, förutom tävlingsmomentet så älskar jag allting runtomkring ett lopp- planering, packning, alla fantastiska människor man träffar och platserna man får se, både i Sverige och utomlands. Men motivationen är ändå hög, jag ser det som en chans att träna för och testa på riktigt långa utmaningar, något som jag förmodligen inte kunnat få in ett vanligt tävlingsår.
Har du några planer på ännu längre lopp i framtiden?
Årets stora mål är ultra-VM i OCR i oktober, men det är såklart osäkert om det blir av. Så i brist lopp ska jag i mitten av maj försöka ta mig igenom hela Västra Vätterleden, det blir mitt första 100 miles- försök!
Text: Sandra Lundqvist
Foto: Linda Pilerud/Privat