På Ultradistans Facebooksida skrev vi i torsdags ”246 km. 60 timmar cutoff-tid. En dropbag. 10 löpare. Hur många går i mål? I morgon klockan 8 startar Trans Scania.”.
52 timmar senare, i söndags fick vi svaret.
Av de tio startande blev det sex personer som gick i mål. Fyra DNF, vilket vittnar om tuffheten. En av de som tog sig hela vägen, Boel De Geer, är den enda som lyckats genomföra det 246 km långa loppet tvärs över Skåne tre gånger. (2010, 2012 och nu 2014). En prestation utöver det vanliga.
Loppet arrangerades första gången 2010 av Stefan Samuelsson efter inspiration från andra brutala ultralopp, som The Barkley Marathons och Badwater. Därefter har Team Create och numer Löparföreningen Lejonbragden stått för arrangemanget.
Loppet sker helt utan support från arrangörerna – förutom leverans av en dropbag som kan nås mitt i landskapet. För övrigt är det upp till löparna. (Pacers och egen support är tillåtet.)
Tiderna för de löpare som tog sig fram och tillbaka över landskapet varierade mellan 40-52 timmar.
Thomas Alm, segrare på 40h:32min berättar hur man gör för att vinna:
”Jag följde min taktik att gå ut hårt och försöka hålla i så länge det gick, visste ju att jag skulle få ont förr eller senare så det var lika bra att gasa. Som vanligt går det upp och ner under loppets gång, både fysiskt och mentalt, men vid Lövestad på tillbakavägen var min kropp så lätt att jag kunde gå på bra en längre sträcka. Efter det var jag ensam resten av loppet.”
Via gps-tracking kunde vi följa löparna på ett behagligt sätt från soffan – och se deras framfart uppdateras var femte minut. Ett välfungerande system som inte bara gynnade oss hemmavid utan också fungerade utmärkt som säkerhets-backup för löparna.
Banan är inte uppmärkt utan löparna måste själva orientera sig fram på vägar, leder och genom kohagar med hjälp av karta och gps – något som ställer krav på deltagarna, särskilt när tröttheten, mörkret och milen i benen gör sig påminda.
Staffan Ring berättar att han och Mia Thomsen körde kartan i både klockan och i en app i telefonen – men att det ändå blev en del irrande bland nässlor, kohagar och osynliga skåneledsmarkeringar. ”Men det hör till loppet” säger Mia, som för övrigt tyckte det mest jobbiga var att reda ut svintoflätan i duschen efteråt.
I dagsläget är det två personer anmälda till nästa års lopp. Arrangörerna ställer sig frågan hur lång tid det tar för årets deltagare att glömma hur jobbigt det var – och när den förste av dem anmäler sig igen…
| # | NAME | CLUB | BORN | CLASS | TIME | ||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 | Thomas Alm | 1976 | 40:32:00 | ||||
| 2 | Henrik Kockum | 1966 | 45:45:00 | ||||
| 3 | Jan-Erik Ramström | Stockholms Långdistansklubb | 1960 | 49:10:00 | |||
| 3 | Staffan Ring | IF Linneá | 1971 | 49:10:00 | |||
| 3 | Maria Thomsen | IF Linnéa | 1970 | 49:10:00 | |||
| 6 | Boel De Geer | Hultsfreds löparklubb | 1958 | 51:48:00 | |||
| DNF | Stefan Olsson | Team Ultrasweden | 1965 | – | |||
| DNF | Aleksandr Eduardov |  |
RedFox | 1981 | – | ||
| DNF | Nikolay Belyaev | |
RedFox | 1967 | – | ||
| DNF | Peter Lauritzson | 1987 | – |