Segrarinnan i Black River Run, Eva Lindskog sprang så långsamt till en början så klockorna stannade – enligt henne själv – men vann i alla fall. 100 miles (160 km) på 20:09:49.
Beskriv ditt BRR, hade du någon taktik?
Jag delade upp loppet i olika delar, först skulle jag springa fyra varv, sedan tre, två och ett. Tempot skulle vara mycket lugnt och jag gick i backarna från början. Jag hoppades gå i mål innan garminklockan fick slut på batterierna, vilket jag klarade!
Hur är du under loppet, är du social eller kör du eget fokus?
Under det här loppet kände jag mig oväntat sliten efter bara något varv trots det lugna tempot, det gjorde att jag blev mer mingelovillig än annars. Lite småsnack blir det ju alltid och man peppar ju varandra när man möts i spåret men jag sprang ingen längre sträcka tillsammans med någon.
Hur känns kroppen nu efteråt?
Benen är väldigt trötta såklart men jag har inte ont någonstans. Inga blåsor eller skavsår.
I takt med att ultralöpningen och antalet tävlingar/mediauppmärksamheten växer så växer också tävlingsmomentet mellan löparna – är det något du reflekterat över och hur tänker du dig kring det?
Ett mer uttalat tävlingsmoment tror jag är bra för att sporten skall utvecklas på sikt. Det blir en positiv spiral med större mediauppmärksamhet, fler hör talas om ultra och konkurrensen ökar. Men i ultralöpningens natur ligger det en önskan om att testa sina egna, personliga gränser så den biten kommer att finnas kvar – oavsett om man tävlar mot någon annan eller mest mot sig själv.
Du har ju gjort en rätt snabb karriär inom ultra. Vilka är dina superkrafter?
Jag ser mig själv fortfarande som nybörjare och jag gör typiska nybörjarmisstag som att gå ut för hårt i förhållande till min kapacitet. Min löpträningsmängd är modest och jag skulle behöva öka på den avsevärt för att hålla bättre, detta märks tydligare ju längre loppen är… Men jag känner mig ofta stark när jag springer och det är nog en fördel. Jag är också rätt allround och kan springa hyfsat oavsett underlag, både på platt asfalt och i teknisk terräng.
Vad är tricket för att få ihop övriga livet med en så pass krävande sport som ultra?
Man får pussla… Jag är långpendlare och har en livssituation som ofta gör det svårt att träna på kvällarna så i veckorna blir det morgonpass. Att vara morgonpigg är en klar fördel. Sedan brukar jag försöka få på ett längre pass på helgen när det stör andra aktiviteter minst.
Har du någon långsiktig plan inför framtiden? Vilket är ditt drömlopp?
Det vore roligt att springa något bergslopp! Jag har ingen långsiktig plan utan vill mest bara ha roligt – och roligt är det!
